I dag har svenskarna en mycket god tandhälsa. Bland de bästa i världen.
Vad hände?
Vipeholm var vad som hände.
Vipeholm i Lund var ett behandlingshem för sinnesslöa som invigdes 1935 och stängdes 1982. Som mest fanns där tusen patienter, alla förståndshandikappade, utvecklingsstörda eller helt enkelt kategoriserade som hopplösa fall. Många levde hela sina liv instängda på Vipeholm - helt i händerna på personalen.
1947 till 1955 utsattes 600 intagna för ett experiment. Varje dag fick de tugga på en söt, kletig kola som inte gick att svälja och som skulle fastna på tänderna. Den kallades Vipeholmstoffeen. Att borsta tänderna eller laga dem var förbjudet. År ut och år in. Syftet var att se om det fanns en koppling mellan socker och karies.
Det fanns det.
Kunskapen om karies ökade dramatiskt och idag har de flesta av oss fina tänder. Men för de utsatta ledde kolaförsöket till förstörd tandhälsa och stort lidande. Ingen var tillfrågad. Vare sig de själva eller deras anhöriga.
Med trådar från denna sanna berättelse väver författaren och debattören Niklas Ekdal en fascinerande, politisk thriller. Ekdal var tidigare politisk chefredaktör för Dagens Nyheter och är för övrigt uppvuxen i Kisa. "Kvinnan utan egenskaper" har just kommit ut. Den är fiktiv, men utgår från det som faktiskt hände. Ibland ligger den mycket nära verkligheten. Den ansvarige läkaren i boken heter Fröberg. I verkligheten hade Vipeholm en sjukhuschef på 40-talet som hette Fröderberg.
Vad Ekdal vill diskutera är moral.
Att det var fel att utsätta dessa människor för ett grymt experiment tror jag att alla kan vara överens om i dag. Liksom lobotomeringar och tvångssteriliseringar. Men hur ska vi med dagens moraluppfattning förhålla oss till dem som var med då? De ansvariga. Ska vi förlåta och skylla på tidsandan? Och vad sker i dag, som vi har anledning att i framtiden se tillbaka på med skam?
Själv undrar jag varför det ska behöva ta så lång tid innan saker kan ventileras. I det här fallet 50 år. 2006 disputerade Elin Bommenel vid Linköpings universitet på händelserna vid Vipeholm. "Sockerförsöket" heter hennes avhandling. Och nu en thriller.
Kanske är det så det måste gå till. Först ska händelsen vila i frid medan de ansvariga lever, sedan behandlas vetenskapligt och till sist nå allmänheten via skönlitteratur eller film.
Så runt 2060 kan vi förvänta oss en ruggig thriller om apatiska flyktingbarn, östrogenbehandlingar, tvångsavvisningar eller offren för psykiatrireformen.
Eller går det snabbare i dag?