Efter att ha vunnit två valomgångar har Mitt Romney kopplat ett grepp om republikanernas presidentkandidatur. Nästa anhalt, högerkristna South Carolina, lär bli tuffare eftersom Romney är känd som en moderat "mitten"-republikan.
Men just mittenpositionen är hans största tillgång. Även republikaner som vill se en mer konservativ kandidat inser att Romney är det strategiskt rätta valet om Obama ska kunna besegras.
Ron Paul, tvåan i New Hampshire, är inte moderat mitten. Men han är inte heller någon typisk försvarskramande konservativ. Paul kallar sig själv "konstitutionalist" och är snarast libertarian. Han vill kraftigt sänka skatterna och de offentliga utgifterna samt minska statens makt. Utrikespolitiskt står han för icke-interventionism, och sitt abortmotstånd motiverar han hellre med läkarerfarenheterna än med bibelcitat.
Redan 1988 kandiderade Ron Paul i presidentvalet, fast då för Libertarianska partiet. 2008 misslyckades han med att bli republikanernas kandidat. Paul anses vara för ideologiskt extrem för att kunna bli president, och behandlas styvmoderligt av medierna.
Att en så udda figur som Ron Paul kom tvåa i New Hampshire tolkas därför som att Mitt Romney stärker sin position. Men det kan bli tvärtom. Om Paul ställer upp i presidentvalet som oberoende kandidat kan Tea Party-anhängare som inte tycker att Romney är tillräckligt höger tänkas rösta på Paul, liksom krigströtta demokrater.
Svensk politik får gärna inspireras litet av Ron Paul: Han bevisar att ideologiska politiker inte nödvändigtvis stöter bort väljare. Och att 76-årige Paul är starkast bland unga väljare visar att den svenska övertygelsen att unga röstar på unga är felaktig.