Antalet arbetsgivare som kräver utdrag ur brottsregistret vid nyanställningar har ökat dramatiskt, det rapporterades av medierna för någon vecka sedan.
Rikspolisstyrelsen hanterade för tio år sedan ungefär 6 000 förfrågningar per år. Nu lämnar man ut uppgifter om cirka 200 000 personer varje år.
Det är både bra och dåligt.
Bra, eftersom ungefär 100 000 personer granskas för att de söker jobb som har med barn att göra, på dagis eller i vården. Det är rimligt att dömda pedofiler kan gallras ut och kommunerna har laglig rätt att göra det.
Förståeligt är det också att Securitas inte vill anställa någon som varit dömd för rån; att regeringskansliet inte vill ha en vaktmästare som dömts för terrorbrott; att Handelsbanken inte vill kontraktera dokumenterade förskingrare. Och så vidare.
Men det finns två rejäla problem.
Risken är uppenbar att allt fler arbetsgivare begär utdrag ur brottsregistret - utan rimligt skäl. Det är svårt för de arbetssökande att protestera och facket har hittills visat mycket litet intresse för frågan.
Lägg till detta att allt fler arbetsgivare kollar om arbetssökande finns i kronofogdens register och integritetsproblemet är uppenbart. Ska en person med ett aningen trassligt förflutet vara utestängd från arbetsmarknaden? Absolut inte.
Att fela är trots allt mänskligt. Att förlåta är gudomligt.
Det är heller inte rimligt att en framtida arbetsgivare ska få veta saker som inte har med jobbet att göra, men ändå kan påverka omdömet om personen negativt. Säg att någon söker jobb inom hemtjänst och för fem år sedan fick böter för rattonykterhet. Inte vill man att ens chef ska veta det, även om man får jobbet.
Eller säg att någon för tio år sedan hamnade i ett krogbråk som slutade med att personen dömdes för misshandel, mot sitt eget nekande. Ska han dömas på nytt varje gång han söker jobb?
Den enda rimliga inställningen från samhällets sida är att när straffet är avtjänat är man en medborgare som vem som helst. Att pedofiler inte ska jobba med barn är ett undantag från den regeln, som absolut inte bör bilda norm.
Samhället bör vara så gudomligt som möjligt.
Men av en arbetsgivare är det omöjligt att kräva att man "glömmer" den där rattfyllan, eller misshandelsdomen.
Därför krävs en ny lagstiftning, som gör det uttryckligen förbjudet att be om utdrag ur brottsregistret när inget giltigt skäl finns. Dessutom bör helt nya rutiner skapas, så att någon annan än arbetsgivaren sköter kontrollen. Kanske en särskild myndighet, eller varför inte en privat aktör, som enligt lag endast får rapportera de punkter i brottsregistret som har relevans för den aktuella tjänsten.
Justitieminister Beatrice Ask (m) har tidigare visat att hon har ett engagemang för dessa frågor. Det här är ett utmärkt område för henne att agera på. Då skulle hon samtidigt visa att alliansregeringen inte enbart vill stärka statens rätt att övervaka individen, som med FRA-lagen, utan även ser individens rättigheter.