Det är bara en tidsfråga innan företagen i länet ropar att de saknarbehörig arbetskraft. Svetsare, VVS-montörer, verktygsmakare med flerayrkeskategorier är snart en bristvara. Därmed illustreras åter vad viredan visste: Att den behovsstyrda arbetsmarknaden är en myt. Det berortill största delen på gymnasieskolans utformning. De yrkesförberedandeprogrammen är dyra och därför gråter kommunerna inte blod när elevernaväljer andra program än till exempel fordon eller industri.
Östergötland är fortfarande ett industrilän -- som dras med problem.Ett av problemen är att många ungdomar som väljer de yrkesinriktadeprogrammen är måttligt intresserade av de s k kärnämnena. De vill jobbapraktiskt i stället för att sitta hukade över religions-historia.Därför hoppar många av, eller lämnar gymnasieskolan med ofullständigabetyg.
Både elever och näringsliv skulle vinna på en merföretagsanknuten gymnasieskola, med den gamla tidens inbyggdaverkstadsskolor som modell, och med ett utvecklat lärlingssystem. Dettaförutsätter en regional strategi, där kommunerna och näringslivetsamverkar fullt ut. I Östergötland finns sedan tidigare det s ksamverkansavtalet, som kan fungera som trampolin för den nödvändigaregionala strategin. Och vidare krävs, naturligtvis, att i synnerhetindustrijobbens status höjs. Det arbete som inletts för att främjakontakterna mellan industrin och grundskolan måste fortsätta.
Ams har i en rapport visar att de som hoppar av de yrkesinriktadeprogrammen får det tuffare att ta sig in på arbetsmarknaden än andra.Därför måste gymnasie-skolan utformas efter elevernas krav ochönskemål. En svetsare betyder mer för samhällsekonomin än en professoreller journalist.