Sydsvenskan publicerade samma år en artikelserie om tillståndet vid Lunds universitet: Civilingenjörsstudenternas förkunskaper i matematik försämras, och ungdomar med högsta mattebetyg från gymnasiet tycker att högskolematten är omöjligt svår. Nybörjarkurserna i språk blir fler. Studenterna kan inte ordklasserna, så universitetslärarna i svenska får lära ut substantiv och verb.
Men debatten tystnade. Kanske för att alliansregeringen försöker åtgärda två av de tre huvudorsakerna till gymnasifieringen: Kunskapsnivåerna i grundskola och gymnasium ska höjas, och den vanvettiga utbyggnaden av högskolorna har stoppats.
Om högskolorna slipper tampas med obefintliga förkunskaper från gymnasiet och stora grupper studenter utan förutsättningar, kan de kanske hantera ersättningssystemets inbyggda lockelse att godkänna studenter som inte borde godkännas.
Nu är diskussionen om gymnasifieringen tillbaka. I tidningen Universitetsläraren (17-09) berättar Martin Ingvar, professor vid Karolinska institutet, att han tar emot studenter med toppbetyg från gymnasiet som inte kan multiplikationstabellen på ett automatiserat sätt. Ingvar ogillar grupptentor - ett vanligt knep för att kunna godkänna även de mest lågpresterande studenter.
Att undermåliga förkunskaper fortfarande är ett problem på högskolorna är inte konstigt. Skolreformer har lång eftersläpningstid, och om regeringen nu lyckas att höja nivån i grund- och gymnasieskolan tar det många år innan effekten märks på högskolorna.
Men det tycks också ha tillkommit en ny gymnasifierande faktor. LiU-docenten Elinor Edvardsson Stiwne berättar i Universitetsläraren att många studenter förväntar sig service från högskolelärarna - de vill att examinationer anpassas efter deras personliga behov och de accepterar inte kollektiva regler. Edvardsson Stiwne tror att det kan vara en "curling"-effekt - studenterna har inte lärt sig att hantera krav och motgångar - och gissar att det snart blir utvecklingssamtal och föräldramöten på universiteten.
Frågan om gymnasifiering är viktig just nu. Oppositionen vill möta krisen och arbetslösheten med en kraftig utbyggnad av högskolan. S ser det som ett sätt att hålla hög sysselsättning utan låga löner - Sverige ska bara ha jobb "högt upp i näringskedjan". Men om högskolan gymnasifieras på grund av alltför kraftig utbyggnad halkar Sverige i stället nedåt på den där näringskedjan. I värsta fall ska alla plugga i 16-17 år för att lära sig samma saker som man förut gjorde på 12 år.
Det stärker inte Sveriges konkurrenskraft, och håller varken sysselsättning eller löner uppe. Däremot är det ett säkert sätt att se till att landet förlorar akademiska spjutspetsmiljöer, som kan bidra till tillväxt och nya jobb.