I lördagens Corren öser tvåbarnsmamman Birgitta Thorslund beröm över "dagmamman" Agneta Wirenmark - som har ett av Åtvidabergs minskande skara familjedaghem. I dagsläget finns fyra i kommunen, efter sommaren bara två.
"Det är ett bekymmer att så få efterfrågar dagbarnvårdare", förklarar Robert Bredberg, biträdande barn- och utbildningschef i kommunen, neddragningen. Tycker Åtvidabergs kommun verkligen att det är ett problem? De senaste årens åtgärder har nämligen pekat åt motsatt håll.
Dels tog kommunfullmäktige 2007 beslutet att begränsa antalet dagbarnvårdare till ungefär hälften. Dels tycks kommunen väldigt angelägen om att föräldrar ska välja förskolan framför andra former av barnomsorg. Familjen Thorslund vittnar om ifrågasättande från kommunens sida om familjens val. Som om familjedaghem vore någonting konstigt och ofrivilligt. Kommunens förskolechefer har även skickat ut informationsbrev om förskolans nya pedagogiska uppdrag "till föräldrar som inte har sina barn placerade inom förskolan". Har liknande brev om familjedaghem gått ut till föräldrar vars barn vistas på förskola?
Dagens förskola med stora barngrupper passar inte alla. Vilka grunder familjer än baserar sitt val av barnomsorg på - sociala svårigheter, större upplevd trygghetskänsla, allergier, personkemi eller annat - ska kommuner låta bli att försöka ändra på det. Alla är inte stöpta i samma form, även om det vore bekvämt för kommunerna.
I stället för att jobba och lobba för likformighet borde Åtvidaberg sätta en ära i att kunna erbjuda flera olika former av barnomsorg och vara rädd om de alternativ man har.