Samtidigt som partierna inom de båda blocken gör allt för att visa hur överens och samspelta de är, behöver de också utmärka sig som egna partier med egna agendor. För de rödgröna har detta knappast varit ett problem, det är snarare samstämmigheten som ofta klingat falskt för Mona Sahlin och Co. Alliansens toner har varit renare. Till och med så pass att det börjat pratas om (moderat) stödröstning för att inte riskera att något av de mindre allianspartierna åker ur riksdagen och därmed äventyrar en borgerlig valseger.
Det parti som har varit i störst behov av eventuella stödröster är Kristdemokraterna. Även om fyraprocentspärren verkar vara på ett betryggande avstånd, enligt de senaste opinionsundersökningarna, har partiet haft svårt att profilera sig. När han fick äntra scenen i SVT:s utfrågning gjorde dock partiledaren Göran Hägglund sitt bästa.
Bland annat sade sig Hägglund helt vilja utjämna skatteskillnaden mellan pensionärer och löntagare. Allianslinjen är att skillnaden ska minska, men att en viss avvikelse grupperna emellan behövs. Hägglund var tydlig med att hans önskan troligen inte blir verklighet under kommande mandatperiod, men det är ändå noterbart att partiet här avviker något från den utstakade arbetslinjen. Och därmed knappast attraherar fler som tänkt rösta på alliansen att lägga sin röst på just KD.
Däremot fick KD-ledaren chansen att peka på en viktig ideologisk skillnad mellan blocken - sådana har väljarna inte blivit bortskämda med under valrörelsen! Hägglund efterlyste nämligen mindre klåfingrighet, "verklighetens folk" ska inte behöva känna av politikernas närvaro i vardagslivet. Som exempel nämnde han föräldraförsäkringen.
Tidigare under tisdagen hade de rödgröna presenterat sitt gemensamma valmanifest. I det stod tyvärr ingenting om kvotering av föräldraförsäkringen. Tyvärr för väljarnas del. Och tyvärr för Göran Hägglunds del.
KD-ledaren sa att han gärna ser en delad föräldraledighet - men det ska vara upp till föräldrarna att avgöra. Han vill därför ta bort dagens pappamånader och införa total valfrihet. Det är utmärkt.
Att båda föräldrarna är hemma med barnen är ett betydelsefullt steg mot ökad jämställdhet i samhället. Men bästa sättet att nå dit är genom minskade löneklyftor på arbetsmarknaden, inte tvångskvotering av föräldraförsäkringen.
Även om de rödgröna nu inte vågade sätta sina idéer om vikta pappamånader på pränt, står det ändå klart var de står i frågan. Och det går på tvärs med svenska föräldrars uppfattning. KD gör därför rätt i att påpeka denna skillnad i valfrihet mellan blocken, som förstås inte är den enda.
Ju längre ut på vänsterkanten man kommer, desto mer politisk klåfingrighet kan man räkna med.