I jordbävningen den 14 januari 2010 omkom cirka 200 000 människor direkt men många liv har också skördats av efterdyningarna. Koleraepidemin har hittills drabbat 150 000 människor varav 3 500 dött.
Vad gör en sådan naturkatastrof som jordbävningen med ett litet örike som redan innan benämns som en så kallad "failed state"? Ett även kallat laglöst land där hälften av de knappt tio miljoner invånarna, som lever på en yta jämförbar med Smålands, är undernärda och saknar rent vatten, lika många är analfabeter och två tredjedelar arbetslösa? Där någon fungerande politisk ledning inte existerat sedan självständigheten från Frankrike 1804 utan diktatorerna avlösts av varandra eller militärjuntor. Val har hållits men präglats av våld och efterföljande uppror mot den valde presidenten.
Värst drabbas som vanligt de mest oskyldiga. Hälften av de som dog och hälften av de två miljoner människor som blev hemlösa efter jordbävningen är barn, varav 380 000 fortfarande lever i tält och under presenningar. Två miljoner barn går inte i skolan och enligt Unicefs beräkningar är det drygt en miljon barn som drabbats av sjukdomar och/eller utsatts för våld.
Under året som följt har katastroftillståndet förvärrats i Haiti med upptrappat våld inte minst i samband med presidentvalet i höstas, kvinnor och barn som utsätts för sexuellt våld i tältlägren, brist på mat och vatten och utbredda sjukdomar gör att ordet katastrof knappast räcker till. De årliga orkanerna lät inte heller vänta på sig utan slog hänsynslöst till mot Haiti med häftiga skyfall. Översvämningar och mer förödelse kom i bakvattnet.
Haitis öde är välkänt, om än inte i dess fulla, fasansfulla bredd, och omvärlden har försökt komma till undsättning. Sverige har bidragit med 296 miljoner kronor och nyligen deklarerade Sida att ytterligare 100 miljoner ska skjutas till. Solidaritet med haitierna har visats från många av världens hörn, också från dem som inte har mycket själva men som bidragit med det de kan. Samtidigt finns många svikare. Bara omkring hälften av de pengar som utlovats till jordbävningsoffren har kommit fram. Vackra ord hjälper föga i situationer av den här sorten, om dess like ens någonsin skådats. Och de som är på plats inom de 2 000 olika hjälporganisationer som finns i landet för att bistå med allt från röjningsarbete till sjukvård, har fått uppleva att det inte är lätt att hjälpa. Samordningsproblem , brist på resurser och visst motstånd från befolkningen har satt käppar i det redan trögrullande hjulet.
Det finns ingen ände på hjälpbehoven. Även efter att spåren från jordbävningskatastrofen röjts upp behövs mer, men kanske av ett annat slag, för att Haiti ska ha en chans att resa sig. Det får inte glömmas bort.