"För Sverige i tiden" står det på varenda enkrona. Det är kung Carl XVI Gustafs valspråk. Redan när han tillträdde 1973 ledde valspråket till både fnysningar och en hel del häcklande. Bara den som är helt ur led med tiden behöver hävda att man ligger i samklang med den. Populism, jämfört med företrädaren Gustaf VI Adolfs strama "Plikten framför allt".
Oavsett vad som sades för 36 år sedan ger det förestående prinsessbröllopet kungens valspråk en ny aktualitet. För hur ser det ut i Sverige nu för tiden?
Jag skriver den här texten några minuter efter att TT gått ut med den häpnadsväckande nyheten att Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, sjönk med 4,9 procent under sista kvartalet. Även sett på årsbasis sjönk BNP, vilket är första gången någonsin sedan kvartalsmätningarna började 1994. Under samma period minskade hushållens konsumtion med 3,3 procent, exporten med 7,2 procent och importen med 5,4 procent. Produktionen i näringslivet rasade samtidigt med 6,1 procent. Allt enligt Statistiska centralbyrån, SCB.
Ett snabbt svep över landet bekräftar det allvarliga läget. Saab, varslen, konkurserna och aktiekurserna; allt stryker under det iskalla BNP-utfallet.
I det här läget vore det väl lämpligt med ett riktigt sagobröllop, för att göra folk glada och få fart på försäljningen av festkläder i Stockholm?
Jag undrar det.
Om kung Carl Gustaf verkligen menar det allra lilla minsta med orden i sitt valspråk bör han välja en nedtonad bröllopsceremoni och ett återhållsamt festande efteråt. Det vore ett värdigt sätt att visa att kungahuset faktiskt är med Sverige i tiden. Det skulle dessutom understryka att Daniel och Victoria faktiskt gifter sig av kärlek och inte som en del i ett rojalistiskt avelsprogram.
Ett första steg vore att hovet omedelbart deklarerar att man inte vill ha extra medel av riksdagen för att klara bröllopet, utan att det kommer att hanteras inom nuvarande apanage och kungahusets ackumulerade tillgångar.
Rent konkret finns det naturligtvis kostnader för bröllopet som samhället i alla händelser bör stå för. Dit hör säkerheten runt evenemanget. Eftersom det är Sveriges blivande statschef som gifter sig kommer intresset från andra kungahus och makthavare för att delta att vara stort. Det är rimligt och de ska naturligtvis känna sig trygga på svensk mark. Kan samhället betala kostnaderna för polisens bevakning under ett derby mellan Djurgården och AIK kan vi stå för bevakningen av bröllopet också.
Naturligtvis ska bröllopsparet inte gifta sig på en strand i Thailand eller på en fjällstation i Norrland. Det ska vara fest och offentlighet, det hör till. Men snälla kungen: håll igen på diamanter och champagne. Och stå för fiolerna.