"Detta är en ersättning för ett styrelseuppdrag som jag har haft en längre tid."
Utrikesminister Carl Bildt kallade i går eftermiddag till presskonferens. Säkert insåg han att det var hög tid för krishantering. Inte minst som överåklagare Christer van der Kwast har inlett en så kallad förutredning om Bildts optioner i Vostok Nafta.
Ingen förundersökning, ingen brottsmisstanke. Men ändå en grundkoll för att utröna om Carl Bildt kan sägas ha tagit emot en muta och därmed gjort sig skyldig till det som kallas otillbörlig förmån i tjänsteutövning.
Allt sedan regeringsskiftet har den förföljt honom - misstanken om att Bildt skulle vara partisk i fråga om en gasledning genom Östersjön.
Med optioner och ett tidigare styrelseuppdrag i Vostok Nafta - ett företag som äger aktier i det ryska jättebolaget Gazprom - har utrikesministern knappast framstått som trovärdig då regeringen så småningom ska pröva en framtida gasledning.
Till den känsliga historien hör också att Gazprom brukar beskrivas som den ryska utrikespolitikens förlängda arm. Energi har ju vid ett flertal tillfällen använts som ett påtryckningsmedel mot Rysslands grannländer.
Att optionerna, som tillföll Bildt efter att han lämnat styrelsen, skulle vara fråga om en muta är knappast troligt. Vostok Nafta meddelar att de inte särbehandlat Bildt utan följt "praxis" - flera andra avhoppade styrelseledamöter har fått samma erbjudande.
Hur har då Carl Bildt hanterat krisen och kritiken?
Till att börja med har han gett motstridiga besked. Först hette det att han omöjligen kunde avstå optionerna. Senare visade det sig att så inte var fallet. Det var ingen lyckad hantering.
Nu anser utrikesministern att han har rätt till optionsvinsten om fem miljoner. Bildt menar att han fått betalt i efterskott för ett jobb han utfört.
Och det ligger onekligen en del i det argumentet.
Bildt må ha "rätt" till pengarna. Men bolaget i sig är problematiskt, inte minst med tanke på den miljö- och säkerhetsmässigt komplicerade gasledning som planeras i Östersjön.
Även styrelseproffs och affärsmän måste kunna tacka ja till statsrådsposter. Men de gör sannolikt klokt i att avstå från ägande och klipp som är etiskt tvivelaktiga, eller som kan få dem att framstå som jäviga.
Regeringens trovärdighet riskerar att få sig en törn till följd av Bildts affärer. Helt klart är situationen både pinsam och energislukande för statsminister Fredrik Reinfeldt.
Om Carl Bildt kan misstänkas för korruption avgörs av överåklagare Christer van der Kwast.
Men förtroendefrågan lär i första hand avgöras av Carl Bildt. Förmår han övertyga i sin kritik mot kränkningar av mänskliga rättigheter i Ryssland? Är han en modig utrikesminister som inte står i tacksamhetsskuld till någon?
I så fall kan saken snart vara ur världen.