Jag sitter i Per Sandströms rum i Östsams lokaler på Snickaregatan i Linköping och ser hur våren krafsar på fönstret till det lilla arbetsrummet. Vi snackar infrastruktur. Per Sandström har koll på varenda väg- och järnvägsstump i länet. Han håller kontakt med länets politiker och är den som ser till att Jörgen Oskarsson (s), Östsams "infrastrukturminister", & Co får det underlag de behöver för att påverka regeringen eller Vägverket i rätt riktning. Plötsligt ringer telefonen. Det är Tommy Palmqvist (s), kommunalrådet i Vadstena. Sandström och Palmqvist resonerar. Jag förstår att det handlar om regeringens korkade beslut att placera förbifarten vid Vadstena i transportinfrastrukturens väntrum. Nu slåss Palmqvist, med Östsams hjälp, för att få Ulrica Messing, ministern, på bättre tankar. Det går upp för mig att jag befinner mig i det som är sambandscentralen för allt som har med länets infrastruktur att göra.
Vägar och järnvägar handlar ytterst om politik. Allt är inte rationella överväganden eller förnuftiga beslut. I synnerhet inte när regeringen kompromissar med miljöpartiet. Då anses järnvägar och vägar i det glest befolkade Norrland mera samhällsekonomiskt lönsamma och tillväxtfrämjande än satsningar på infrastrukturen i växande så kallade mellanregioner som Östergötland.
- Vi i mellanregionerna har svårt att hävda oss, säger Per Sandström.
- Det mesta kretsar kring storstäderna och Norrland. Därför är det livsviktigt att regionen håller ihop och talar samma språk. Det har vi lyckats bra med här i Östergötland, och därför är utfallet hyggligt bra.
"Utfallet" är de 1 195 000 miljoner kronor som Östergötland tilldelats för åren 2004-2015. Snudd på 1,2 miljarder kronor. Inte så illa -- såvida politikerna i Stockholm inte tafsar på beloppet under resans gång.
Per Sandström är konfunderad över näringsdepartementets bedömningar. Är Norrbotniabanan, Ådalsbanan, Botniabanan och Inlandsbanan lika viktiga som Ostlänken ur ett nationellt tillväxtperspektiv?
Ostlänken, dubbelspåret Mjölby-Motala samt Stångådalsbanan/Tjustbanan finns med i planeringen. Allt hör ihop, är bitar i samma pussel. I dag slåss Östgötapendeln och den interregionala tågtrafiken om utrymmet med trafiken på Östra stambanan. Kapacitetsproblemen är uppenbara. En upprustad Stångådalsbana, inklusive ny järnvägsbro i Linköping, underlättar framkomligheten för Östgötapendeln.
Tjustbanan då? Per Sandström vill vidga debatten. Med tanke på de stora investeringskostnaderna frågar han sig om inte alternativet med en "2 plus 1-väg" mellan Åtvidaberg och Linköping bör prövas.
- I dag reser en procent med tåg, nio procent åker buss och nittio procent åker bil - kan vi verkligen bortse från det?
Östergötland är arbetspendlingens län. För 50 år sen pendlade vi max två mil per dag. I dag är 8-10 mil vardagsmat, och allt fler arbetspendlar till andra regioner. Per Sandströms arbetsrum är fullsmetat med material som visar på det strategiskt belägna Östergötlands utvecklingsmöjligheter. Det är politikernas uppgift att servera materialet för riksdag, regering och inblandade myndigheter.