Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin
Erik Axel Karlfeldt skrev Sång efter skördeanden i slutet av 1800-talet, men han hade kunnat skriva den till MP:s kongress i helgen. Då kommer med största sannolikhet Gustav Fridolin att väljas till manligt språkrör, och sångraderna beskriver honom träffande: En mästare på att anpassa budskapet efter publiken.
Men att tala bondska med bönder och latin med de lärde har en baksida. Man kan lätt uppfattas som en kappvändare, populist och i värsta fall ryggradslös.
I Fridolins fall leder de senaste årens MP-framgångar paradoxalt nog till att populistrisken ökar. Det beror på att MP:s framgångsstrategi har varit att flörta högerut i politiken. Minns hur partiet var för inte så länge sedan: MP var aggressivt tillväxtfientliga, stred för medborgarlön, friår och förkortad arbetstid, och konkurrerade med V om att vara största EU-motståndarna. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har baxat MP ganska långt mot en mer "normal" mittenposition i svensk politik. Många liberala väljare, framförallt högutbildade miljömedvetna storstadsbor, gillar MP:s nya profil.
Fridolin, däremot, står till vänster inom MP. Eller gjorde det åtminstone för ett halvår sedan. Då svarade han på SVT:s valpejlfrågor på ett sätt så att han rankades som 88 procent MP, 77 procent V och 67 procent S. De borgerliga partierna skvalpade mellan 36 och 26 procent.
Men kanske är de åsikterna glömda och begravda. De senaste dagarna har Fridolin sagt till Dagens Industri att han kan tänka sig att sälja statliga bolag, behålla RUT-avdraget och jobbskatteavdragen och inte återinföra fastighetsskatten, trots att han i valpejlen sade precis tvärtom.
Och när han i januari på DN Debatt utropade MP till Sveriges liberala mittenparti var han litet ohederlig. Tror Fridolin verkligen att liberalen Karl Staaff, statsminister i början av 1900-talet, skulle anse att dagens sjukförsäkring och a-kassa "eroderar människors tillit till samhället och varandra" och ger ett samhälle "där klyftorna växer"? Man blir inte liberal bara för att man nämner Karl Staaff, särskilt inte när man använder honom för att försvara bidragsnivåer så höga att det inte lönar sig att jobba för många människor.
I den färska boken Maskiner & människor försöker Fridolin att övertyga både gråsossar och mittenliberaler om att MP är det nya S. S bör nog frukta, för Fridolin är skickligare än Tommy Waidelich på att argumentera för stora, statliga satsningar på investeringar, industripolitik och innovationspolitik. För borgerliga som tror att företagare är bättre än politiker på företagande är det dock inte särskilt upphetsande. Kanske passar en annan "Här dansar"-sång bättre för att beskriva Fridolins påstådda liberalism:
Här dansar herr Gurka både vals och mazurka
Grön är herr Gurka
Röd är han me
Blå vill han låtsas va
Men tror nån på de?