Ledare: Har vänstern fått spetälska?

Både Linköpings m-kommunalråd Paul Lindvall och stans MUF-ordförande Jerry Broman har förklarat att de inte vill ha med vänsterpartiet och Ung vänster att göra när det gäller manifestationer till förmån för demokratin och mot rasism.

Vänstern har ingen trovärdighet i de frågorna, speciellt inte med tanke på kommunismens förflutna, menar de.

Deras agerande är på ett plan förståeligt. Valrörelsen har redan börjat och vänstern slåss för sin överlevnad medan moderaterna slåss för att behålla sina höga opinionssiffror.

På ett annat plan är det beklagligt. Kommunismen har, i de länder som säger sig ha tillämpat ideologin, inneburit diktatoriskt styre som krävt åtskilliga människoliv. Men det är naturligtvis inte denna form av "kommunism" Ung vänster, Lars Ohly och hans falang har som mål. De tror att det går att nå ett klasslöst samhälle med hjälp av en socialistiskt och planekonomiskt styrd demokrati.

Vi andra är övertygade om att kommunismens mål i praktiken är oförenliga med demokrati.

Ett har vi ändå gemensamt. Lars Ohly och Ung vänster vill, precis som vi, ha demokrati i Sverige. Varför kan då Paul Lindvall, Jerry Broman och många andra med dem, inte bara acceptera att alla i demonstrationståget inte har samma världsbild och ideal? Är det den svenska mentaliteten av samförstånd som spökar -- att vi, till skillnad från många andra européer, ogärna umgås med dem som inte tycker som vi, inte kan ha ett åsiktsgräl för att sedan förenas i en skål i goda vänners lag?

Eller är det bara politiskt skyttegravsgrävande herrarna Lindvall och Broman ägnar sig åt?