Aningslösheten vet inga gränser när polis och företrädare för LHC uttalar sig efter de tumultartade scener som utspelade sig i Linköping på fredagskvällen. Trots att polis och arrangörer visste att upp emot ett tusen djurgårdare skulle dimpa ner i Linköping, övervägdes aldrig krafttag för att isolera klackarna från varandra. Det är som vanligt: Polis och inblandade klubbar lyfter förvånat på sina välansade ögonbryn, slår ut med armarna och konstaterar att inte kunde vi tro att nånting sånt skulle hända här.
Visst. Det är lätt att vara efterklok. Dags alltså att blicka framåt. Politikerna spelar en nyckelroll. Både regering och riksdag måste äntligen fatta att lagen om tillträdesförbud - trädde i kraft 2005 - är en menlös papperstiger. Justitieministern och idrottsministern uppvaktades i februari av Riksidrottsförbundet, Ishockeyförbundet, Fotbollförbundet med flera, och budskapet var entydigt: Skärp lagen om tillträdesförbud. En lagändring förutsätter att sekretesslagstiftningen luckras upp och möjliggör ett samarbete mellan idrottsklubbar och polisen. En självklar åtgärd, kan det tyckas, men minns att justitieminister Thomas Bodström närmast kölhalades när han la fram det ihåliga lagförslag som trädde i kraft 2005. "Ett hot mot den personliga integriteten", gläfste kritikerna. De går sannolikt aldrig eller sällan på hockey- eller fotbollsmatcher.
Vidare måste straffet bli hårdare för den som "utmärker" sig vid idrotts- och andra evenemang. Vanligt, hederligt folk måste veta att de kan ta ungarna med på matcher utan att behöva riskera livhanken. Polisen bör använda sig av den lag som gör det möjligt att infiltrera kriminella gäng. Samtidigt måste LHC och övriga klubbar, enskilt och i samarbete, fästa ännu större avseende vid säkerhetsaspekterna inför och i samband med matcher. Polisen är en självklar part i detta vässade samarbete.
Det som hände i fredags i Linköping var ingen tillfällighet. Om inte politiker, klubbar och polis samverkar för att stoppa de våldsverkare som ryms inom supporterklubbarna, kommer våldet att trappas upp, på samma gång som hängivna idrottsfans stannar hemma. Sverige har mycket att lära av Storbritannien. Där lyckades man med gemensamma krafter att tygla patrasket.
Saftiga skattesänkningar för de rika och välsituerade. Sänkt a-kassa för de arbetslösa. Visst finns det logik i högerministärens klasspolitik. Försämrade a-kasse- nivåer slår hårdast mot de arbetslösa som har LO och TCO som facklig hemvist. Regeringen hyste förhoppningen att de reducerade a-kasseersättningarna skulle leda till massavhopp från Handels, Kommunal och andra förbund. Så blev det inte. Istället strömmar nya medlemmar till, på samma gång som regeringen sjunker i opinionsmätningarna, och företagarnas intresse för regeringens triumfkort, nystartsjobben, är ljumt. Inte konstigt att Fredrik Reinfeldt håller sig undan.
Bensinen blir dyrare. Vad hände med moderaternas och kristdemokraternas vallöfte om billigare bensin? Står de inte vid sitt ord?