Den 15-åriga flicka från Linköping som inte dök upp vid skolstarten är nu tillbaka i skolan. Hon har varit i föräldrarnas hemland Irak och enligt uppgifter till Corren har hon hållits kvar där mot sin vilja - för att familjen inte vill att hon ska leva som sina jämnåriga i Sverige.
I Motala Tidning (26/9) berättar "Katrin" - en annan ung kvinna med rötter i Mellanöstern - om hur hon tvingats bryta med sin släkt sedan hon valt att ta kontrollen över sitt liv.
Under hela uppväxten har hon levt efter stränga regler - för familjens heders skull. Efter brytningen bor "Katrin" på hemlig ort och vågar knappt gå ut av rädsla för att bli upptäckt.
Det här är bara två av många unga invandrarkvinnor som lever under hedersförtryck.
Enligt rättssociologen Astrid Schlytter utsätts omkring 100 000 kvinnor i Sverige för förtryck i hederns namn - och det är inte enbart ett storstadsproblem. I Östergötland sökte 300 unga kvinnor hjälp undan hedersrelaterat våld och förtryck mellan 2001 och 2003, enligt siffror från länsstyrelsen.
Den offentliga diskussionen tar oftast utgångspunkt i uppmärksammade fall som Pela Atroshi och Fadime Sahindal, vilka dödades av sina pappor för att de hade anammat en svensk livsstil.
Men hedersförtryck tar sig uttryck på många olika sätt och drabbar även pojkar och unga män. Det handlar dock alltid om inskränkningar i den personliga friheten och integriteten:
Det finns de som alltid är övervakade, de som inte får vara med på skoljympan eller umgås med vänner. Sedan finns det de som lever under hot, som misshandlas och fruktar för sina liv.
Alla är de individer vars demokratiska fri- och rättigheter kränks. Just därför måste samhället markera mot förtrycket och våldet som sker i hederns namn och ställa upp för dem som utsätts. Och det finns inga legitima förklaringar eller skäl - religiösa, politiska eller kulturella - till att de tas ifrån de fri- och rättigheter alla andra svenskar tar för givna.
Få hedersbrott anmäls till polisen. I praktiken är det därför vården, skolan och kommunerna som har det största ansvaret. Men det har visat sig vara svårt för myndigheterna att identifiera och ta itu med problemen.
Personalen har sällan den utbildning som krävs och även om de gör kopplingen till hedersförtryck vet de flesta inte hur de ska gå vidare. Dessutom är socialtjänsten skyldig att ta kontakt med föräldrarna, vilket kan bli förödande för dem som lever i hederskulturer. Många väljer därför att hålla tyst.
I går satte sig myndigheterna i Motala ned tillsammans med bland andra kvinnojouren för att diskutera hur det gemensamma arbetet mot hedersförtryck kan bli bättre.
Målet är att skapa en samverkansplan, där det framgår tydligt vart skolan eller ungdomsmottagningen kan vända sig när de stöter på unga som utsätts för hedersförtryck.
Och det är precis den här typen av breda diskussioner som behövs.
Fler borde därför lära av Motala.