På 90-talet larmades om skolelevers bristande kunskaper om Förintelsen. Dessa kunskapsluckor förmodades ligga bakom den då utbredda främlingsfientligheten. Svaret från officiellt håll blev inrättandet av myndigheten Forum för levande historia, FFL, vars uppdrag var att informera framförallt unga om nazismens illgärningar.
Analysen som ledde fram till inrättandet av FFL haltar emellertid. Den är korrekt så tillvida att ungas anammande av totalitära våldsideologier ofta springer ur bristande historiekunskaper. Men att tro att upplysning om Förintelsen, som en enskild företeelse tagen ur sitt sammanhang, skulle vara recept på tolerans och förståelse är naivt.
Vad som behövs är både breda och djupa kunskaper om det förflutna. Det talas ofta om vikten av kritiskt tänkande i dagens skola. Det är rätt och riktigt, problemet är bara att för att kunna kritisera något måste man ha en egen kunskapsbas. Du behöver kunskaper för att förhålla dig kritiskt till den historieskrivning som finns.
Regeringen med Jan Björklund i spetsen har länge dragit en lans för vikten av historiekunskaper. Bland annat har man uppvärderat historia till ett kärnämne i gymnasieskolan. Historiekunskaper är nämligen inte bara en viktig grund att stå på för den som ska gå vidare till en teoretisk högre utbildning. De är avgörande för alla medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Samma grunda syn på historieämnet som kom till uttryck i tillkomsten av FFL gjorde sig förra veckan påmind i Skolverkets förslag till ny kursplan för historieämnet i grundskolan. Per Eliasson, som ansvarat för utarbetandet av den nya kursplanen, menar att man inte kan fokusera på hela världshistorien utan måste rikta uppmärksamheten mot de epoker han själv tycker är intressantast det vill säga från industrialiseringen och framåt. Till förmån för detta skulle den äldre historien utmönstras ut ur undervisningen.
Genom rationaliseringen hoppades man från Skolverkets sida kunna uppnå ett större mått av problematisering och kritiskt tänkande av och kring de studerade epokerna. Resonemanget visar på en oförståelse för hur historisk kunskap fungerar. På samma sätt som vi behöver förstå industrialiseringen för att förstå dagens samhälle behöver vi förstå renässansen och reformationen för att förstå industrialiseringen. För att förstå reformationen måste vi förstå medeltiden och kunskaperna om medeltiden tarvar insikter i antikens förhållanden etcetera.
En skola som ger kunskap om hela världshistorien ger förutsättningarna för mer djuplodande nedslag på relevanta områden. Breda och djupa kunskaper är också den enda garanten för ett kritiskt förhållningssätt till både dåtiden och samtiden.