Detaljerna kring de amerikanska göromålen är oklara och all underrättelseverksamhet är inte olaglig. Enligt Säkerhetspolisens, Säpo, hemsida har fler än femton länder personal från sina respektive underrättelsetjänster i Sverige varav Säpo "samarbetar med en del av dem". Men chefen för Säpos avdelning för säkerhetsåtgärder, Anders Thornberg, har inte kunnat svara på om USA ägnat sig åt olovlig underrättelseverksamhet eller inte. Däremot konstaterade Thornberg, liksom justitieminister Beatrice Ask, att övervakningen av och kring den amerikanska ambassaden ska ha pågått utan Säpo, polisen, utrikes- och justitiedepartementets vetskap, sedan år 2000 - året innan 11 september-attackerna. USA:s ambassad hävdar dock att övervakningen inte varit hemlig och att man till fullo respekterar svenska lagar.
Ord står uppenbarligen mot ord gällande hemlighetsmakeriet. Det verkar osannolikt att Säpo inte har haft vetskap om den amerikanska verksamheten. Kanske var det så enkelt som att ingen ställde frågan till amerikanerna, som då kan hävda precis som de gör att det aldrig var menat som hemlig övervakning? En del menar att saker som spelad okunskap, tyst acceptans och ömsesidig förståelse är tänkbara ingredienser i denna svårsmälta soppa. Ingen av de experter som tillfrågats säger sig heller vara förvånad över dess plats på menyn.
Av betydelse är att det är USA som står bakom hopkoket. Ett odemokratiskt lands övervakning av svenska medborgare skulle vara betydligt mer svårsmält. Men man kan även vända på kuttingen och se det som ett än större svek och kränkning just för att det är USA - en demokratiskt allierad till Sverige. USA har en komplicerad hotbild mot sig, en bild som också Sverige kan känna igen sig i om än inte i samma utsträckning. Amerikanerna får bedöma och organisera säkerhetssituationen vid sin egen ambassad. Men detta ska ske i enlighet med svensk lag och i samverkan med Säpo och den svenska polisen.
Förhoppningsvis skadar den här historien inte Sveriges goda förhållande till USA. Det är bra. Men det ska vara ett förhållande byggt på respekt utan översittarfasoner. Vid oklarheter som den här situationen gett upphov till får Amerikaantagonister som Lars Ohly - som snabbt som attan tog tillfället i akt att KU-anmäla regeringen för hanteringen av frågan - och likasinnade vatten på sin kvarn. Det är både onödigt och destruktivt för framtiden. Likaså att låta frågan rinna ut i sanden då det ger upphov till fler spekulationer. Det är lika onödigt det.