Enligt SvD (3/10) lämnar regeringen i dag över ett nytt förslag till Lagrådet om att hemligstämpla de så kallade tsunamibanden i 70 år. Sekretessen ska inte vara total, men uppgifterna ska bara lämnas ut om det kan göras utan att "regeringskansliets verksamhet skadas."
Det är en revidering av ett förslag från 2007, då regeringen ville ha absolut sekretess för banden i 70 år. Reaktionerna blev starka. Regeringen fick bakläxa av både Lagrådet (som menar att det strider mot tryckfrihetsförordningen, som är grundlag i Sverige) och andra remissinstanser. Riksdagen fattade därför beslut om tillfällig sekretess på tre år och tillsatte en utredning.
Syftet med så lång sekretess är att undvika att regeringskansliets arbete kartläggs, vilket skulle kunna skada verksamheten. Ett annat syfte är att framöver slippa den turbulens som har omgärdat banden sedan de hittades hösten 2006. Därför vill regeringen att säkerhetskopior som tsunamibanden ska undantas från begreppet offentlig handling, som kan begäras ut av medier och allmänhet för granskning. Motivet är att kopiorna "bara" är till för att återskapa information som har gått förlorad i myndigheternas ordinarie system.
Experter på tryckfrihet och offentlighetsprincipen säger till SvD att förslaget är obegripligt och ett tecken på att offentlighetsprincipen håller på att urholkas. Det ligger mycket i det.
All granskning av myndigheter och deras agerande under politiska kriser som flodvågskatastrofen bygger på att medier och allmänhet får tillgång till relevant information. Om den hemligstämplas kommer insynen minska och det vore ett bakslag för demokratin i Sverige - som ofta skryter med sin transparenta myndighetsutövning.
I fallet med tsunamibanden är det dessutom så att informationen inte finns någon annanstans. Originalinformationen raderades i juli 2005; innan statssekreteraren i Statsrådsberedningen, Lars Danielsson, blev förstasidesstoff.
Visserligen har katastrofkommissionen, som återinkallades när banden hittades, konstaterat att det i dem inte finns något stöd för Danielssons egen version av turerna i regeringskansliet under flodvågskatastrofen. Men det är inte det som poängen.
Det är att regeringen med sitt förslag försvårar granskningen av ett politiskt trauma; något regeringspartierna anklagade den förra S-regeringen för att göra. Förutom att det är inkonsekvent urholkar det offentlighetsprincipen. I ett land med transparent myndighetsutövning hör förslag om sekretess i 70 års tid inte hemma.
Dessutom undrar man över rädslan för att regeringskansliets arbete kartläggs. Den stora lärdomen av flodvågskatastrofen var ju att det inte fungerade och att krisberedskapen därför brast. Förhoppningsvis har det skett stora förändringar och då kan väl ytterligare granskning av tsunamibanden inte göra någon större skada.