Mycket kan hända fram till valet. De frågor som debatterades av Fredrik Reinfeldt och Göran Persson i tisdags behöver inte leva vidare fram till hösten 2006. Arbetslösheten kommer troligen vara den stora frågan. Ersättningsnivåerna kommer kanske fortsätta vara ammunition för socialdemokratiska skrämselskott. Men det är inte säkert att perspektiven och argumenten kommer vara desamma. Det är definitivt inte säkert att de föreställningar väljarna har om risker och möjligheter med ett regeringsskifte kommer att vara desamma som idag.
En föraning om en sådan föreställning gavs i slutet av debatten då den dittills självsäkre Persson blev synbart rådlös. Reinfeldt gjorde nämligen den enkla poängen att eftersom det är osäkert om Persson kommer att vilja sitta kvar som partiledare en mandatperiod till kan ju väljarna vakna upp med Pär Nuder som statsminister efter valet 2006.
Och inte bara det. Mycket talar för att socialdemokraterna bestämt sig för att släppa in miljöpartiet i regeringen efter valet. Eller annorlunda uttryckt, att de inte tänker syna miljöpartiets hot att fälla regeringen annars.
Om vi förmodar en seger för vänsterblocket tonar i så fall en hisnande bild fram. Det är att Persson avgår strax efter valet för att ge plats åt sin kronprins Nuder, och att denne sätter sig bredvid miljöpartiets Peter Eriksson och Maria Wetterstrand i regeringen.
Det är faktiskt en grotesk bild. Men fullt realistisk.
Miljöpartiet skall hållas så långt borta från makten som möjligt. Det är inte bara det att det samling knäppskallar som vill förbjuda ränta och låta alla välja sitt kön. Även i sin mest mogna form driver partiet en tillväxt- och energifientlig politik som är skadlig för landet. Vi har sett vilken broms för viktiga åtgärder de har varit under denna mandatperiod. Hur skall det inte bli när de faktisk sätter sig i Rosenbad?
Nuder å sin sida representerar en teknokratiskt politikertyp som kännetecknas av sitt ovanifrånperspektiv och sin iskyla. Tanken på Nuder som partiledare väcker häftig ovilja även långt in i socialdemokratiska led, icke desto mindre bedöms Persson ha sådant grepp om partiet att han kan räkna med att få som han vill.
Reinfeldts plötsliga attack i tisdags kan komma att bli allt smärtsammare för socialdemokraterna ju närmare valet vi kommer. För moderatledaren har helt rätt. En röst på socialdemokraterna i valet 2006 är sannolikt ett stöd åt något helt annat efter valet. Det är ett stöd åt en maktkonstellation som inte har ett skvatt av folklig förankring.
För vem har röstat på miljöpartiet? De sådär fyra procenten som faktiskt röstar på miljöpartiet. Inga andra. Definitivt inte alla de socialdemokratiska väljare som redan idag upprörs av deras tillväxthämmande politik. Och vem har röstat på Pär Nuder? Ingen, förutom de ombud som väljer honom på partiets kongress efter valet.
Får väljarna upp ögonen för detta scenario kommer det bli betydligt lättare för många att väga regeringsalternativen.