Håkan Juholt efterlyste under ett seminarium i går mer och bättre studievägledning. Han har rätt. Sverige har, trots att vi är ett litet land, ett näst intill oöverblickbart utbud av utbildningar - på olika orter, och på olika utbildningsnivåer från gymnasium till högskola.
Både den borgerliga regeringen på 90-talet och S-regeringar därefter har genomfört reformer som har lett till fler utbildningar på fler orter. Ändå har inte studievägledningen byggts ut på motsvarande sätt. Tvärtom var reaktionerna förorättade när den numera nedlagda tidskriften Moderna Tider 1999 gjorde en högskolerankning enligt utländsk modell.
Därför borde regeringen lyssna på Juholt och satsa på studievägledningen. Han pekar dessutom på samma problem som Svenskt Näringsliv (SN) ville lyfta fram för några dagar sedan - att många utbildningar leder rakt ut i arbetslöshet - men Juholts studievägledning är en elegantare lösning än SN:s differentierade studiemedel.
Kvalificerad studievägledning hänger också ihop med den ödesfråga som nästan alla partiledare har pratat om under Almedalsveckan: Framtidens kompetensförsörjning. När Fredrik Reinfeldt vill att människor i framtiden ska ha två eller tre karriärer under livet, när Jan Björklund vill underlätta för högutbildade att invandra till Sverige och när Gustav Fridolin pratar om vikten av att alla ungdomar får gymnasiekompetens, så rör de sig runt samma heta gröt. Framtidens främsta konkurrensmedel är varken kapital eller maskiner, det är utbildade och driftiga människor. I vår del av världen blir läget extra skarpt för att färre unga ska försörja fler äldre.
Det finns många olika vägar mot målet att arbetskraften ska vara bättre utbildad och mer omställningsbenägen (mer redo att byta jobb). Några av dem är blockpolitiska symbolfrågor. Näringslivet och delar av borgerligheten vill luckra upp Las för att öka rörligheten på arbetsmarknaden, men både nya och gamla arbetarpartierna säger nej. Vänstern vill massutbilda utvalda vuxengrupper på skattebetalarnas bekostnad, men det vill varken skattebetalarna eller alliansen.
Bättre studievägledning borde däremot höger och vänster kunna enas om. De borde också fundera på vad Trygghetsrådet, TRR, kan tillföra när det inte är kris. TRR hjälper arbetsgivare och fack med omställningsprocessen när företag tvingas att säga upp anställda, och deras kunskaper borde vara värdefulla även när problemet är kompetensbrist. Kanske är det TRR snarare än politikerna som kan övertyga arbetsgivarna om att den välutbildade, unga, erfarna arbetskraften inte alltid kan komma flygande som stekta sparvar - att arbetsgivarna själva måste vara beredda att internutbilda och omskola?
Kompetensförsörjningsproblemet kommer bara att växa, och det krävs kreativitet för att lösa det. Börja därför i en ände där blockpolitiken inte står i vägen, som studievägledningen.