Så kom kravet att partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande. Sahlin agerade därefter och uppmanade partikollegorna att göra detsamma. Det sågs som ett naturligt steg i förnyelseprocessen att ledningen förändrades. Men även då kunde Sahlin sitta kvar, med betingelsen att hennes förtroende skulle prövas på partikongressen i mars.
I söndags kom beskedet att Sahlin också sitter kvar som partiordförande - ett tag till. Sedan avgår hon. Sahlin hade möte med både partiets verkställande utskott och distriktsordförandena och övertalades inte att stanna som partiordförande. Därmed är posten utlyst och alla förutsättningar finns för en intern strid om vem som ska efterträda Sahlin. Det hotar att överskugga den djupgående förändring av politiken som var och fortfarande är partiets primära uppgift. Direkt efter valet när kriskommissionen tillsattes sades det att dennas arbete skulle avgöra tidpunkten för partikongressen. Nu stressas kommissionen istället att vara färdig i mars, då den nya ledningen ska utses. Risken är att politiken formas efter den istället för tvärtom.
Å andra sidan kan det vara svårt att forma en politik utan ett tydligt ledarskap. För man ska inte låtsas att de två - partiledaren och politiken - är helt skilda från varandra. Striden inom socialdemokratin kommer till mångt och mycket att stå mellan höger och vänster, både vad gäller politikens inriktning och vilken ordförande som utses. Åt vilket håll ligger partiets förnyelse? Det är trångt i mitten, men det är också där som väljarna samlas och uppdraget är att vinna tillbaka dem. Andra menar att S bäst lockar väljare genom att återgå till sin ideologi och stå för ett annat vänsteralternativ än Lars Ohlys. Utan ledstjärna riskerar Socialdemokraterna på det här viset att gå samma öde till mötes som Ödeshögsfalangen och splittras mitt itu.
Därför är förstås ordförandeskapet en viktig del av förnyelsearbetet. Eftersom Sahlins avgång inte är av omedelbar karaktär kan hon fortfarande göra nytta genom att verka för sammanhållning inom partiet. Samtidigt blir maktkampen, nu när det är uttalat att Sahlin definitivt ska avgå, mer legitim. Personspekulationer är sprängstoff och upptar spaltmeter i pressen, spelbolagen redovisar odds för tänkbara kandidater.
Förnyelsen inom S låter förmodligen vänta på sig, tre månader är för kort tid att hitta en ny politisk identitet. Det lutar åt att den tiden istället ägnas åt partiledarjakt och sedan blir det upp till den nyvalde ordföranden att ta vid där kriskommissionen slutar. Det är ingen liten utmaning som väntar den blivande S-ledaren.