Artikeln är luddig, men ger ett lugnande besked: Budgetreglernas utgiftstak och överskottsmål kommer att gälla även om Juholt blir statsminister.
Beskedet att det inte finns behov av att "kraftigt höja skatterna" är inte lika betryggande. Juholt och Waidelich visar inga andra sätt att finansiera löftena från linjetalet. De nämner hög tillväxt och fler i arbete, men utan idéer om hur näringslivsklimatet ska bli bättre klingar det ihåligt.
När Juholt och Waidelich föreslår bonus till kommuner som erbjuder heltidstjänster är budskapet vad de inte skriver - att S vill lagstifta om rätt till heltid.
Men i denna försiktiga högerflört finns en dold bomb. Juholt och Waidelich lyfter förslaget från SNS om så kallade välfärdsjobb. I SNS konjunkturrådsrapport finns en detaljerad förklaring:
Välfärdsjobben ska riktas till alla i utanförskapet, alltså inte bara arbetslösa utan också långtidssjukskrivna, förtidspensionerade och socialbidragstagare, som har arbetsförmåga. De ska utföra arbetsuppgifter som är meningsfulla för samhället men som annars inte skulle ha blivit utförda. De ska inte få lön och välfärdsarbetet ska inte vara frivilligt, utan det ska ses som individens motprestation till samhället för uppburet stöd (a-kassa, sjukpenning eller socialbidrag).
Hade förslaget kommit från M hade vänstern vrålat "slaveri!", men nu kom det från Juholt.
Varför? Är det Juholts och Waidelichs sätt att visa att S inte längre är något bidragsparti? Har de missat detaljerna i SNS-förslaget, eller missförstått det?
Eller är detta den logiska slutstationen för den tankeresa man kan följa i debattartikeln: Sverige ska konkurrera med kunskap - inte låga löner. Vägen dit är god utbildning. Därför ska alla unga ha en gymnasieutbildning som ger högskolebehörighet, och antalet unga som skaffar eftergymnasial utbildning ska öka.
Detta tankesätt ligger bakom S starka motvilja mot rutavdrag och gymnasieprogram som inte ger högskolebehörighet. S offrar vita städjobb och ungdomar som inte orkar med ett teoretiskt gymnasium för att hålla fast vid idén om kunskaps-Sverige där alla är högutbildade och högavlönade. Tydligen är de också beredda att tvinga in långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna i välfärdsjobb, hellre än att acceptera jobb som varken kräver hög utbildning eller ger hög lön (däremot egen försörjning och värdighet).
Håkan Juholts strategi klarnar: Genom att vara luddig och bred, hålla ett vänstertal här, skriva en högerartikel där, ska alla potentiella S-väljare attraheras. Men den som försöker bli omtyckt av alla riskerar att inte väljas av någon. S-skribenten Göran Greider talade i går besviket om historiens kortaste vänstervåg. Den som föredrar borgerlig politik har fyra mer pålitliga partier att välja mellan.