Correns ledaravdelning vet inte till sig i trasorna. Tre av fyra borgerliga partier i Linköping har nämligen presenterat ett gemensamt alternativ till socialdemokraternas och centerns budget för 2005.
- Precis som på riksplanet har de borgerliga partierna i Linköping gripit initiativet, utbrister ledaravdelningen och fortsätter:
- Det gör de tre borgerliga partierna i stadshuset genom att lova att lägga ner modellen med beställare och utförare vid nästa mandatskifte.
Kraftfull markering som får Linköpingborna att springa benen av sig för att rösta med antingen moderaterna, folkpartiet eller kristdemokraterna i valet om två år?
Knappast.
Den triumfatoriskt kraftfulla enigheten visar sig vara en pliktskyldigt påklistrad pose. Den borgerliga trio som enligt Correns ledarredaktion tar initiativet är inte ens överens om när beställar- och utförarmodellen ska släpas fram till slaktbänken.
Så var det med den enigheten. Där brast det initiativet.
Att jämföra den haltande borgerliga oppositionen i Linköping med det sammansvetsade borgerliga alternativet på riksplanet låter sig inte göras. Först när Paul Lindvall (m), Bengt Olsson (fp) och Jan-Willy Andersson (kd) lyckas locka över Gösta Gustavsson och centern till det borgerliga spelbåset framstår borgarna som ett hot mot Lena Micko och socialdemokraterna. I dag finns inget som tyder på att centern är beredd att ompröva sin allians med socialdemokraterna. Enskilda centerpartister som Roland Larsson och Gösta Gustavsson har till exempel opponerat med kraft mot högerns förslag att privatisera delar av Tekniska Verken och det kommunala bostads- bolaget Stångåstaden. Samarbetet mellan centern och socialdemokraterna tycks fungera friktionsfritt i nämnder och styrelser.
Det borgerliga brödraskapet m-fp-kd vill, förutom att avveckla beställar- och utförarmodellen (oklart när) och sälja ut delar av kommunens förmögenhet, satsa mer på konkurrens och alternativ. Folkpartisten Bengt Olsson har tidigare konkretiserat de ideologiska ambitionerna bakom borgartrions privatiseringsiver. Olsson medgav att "friskolor" visserligen blir dyrare för kommunen, men tillade att det är av underordnad betydelse eftersom den ideologiska principen väger tyngre än ekonomiska realiteter. Socialdemokraterna och centern har hittills varit alltför passiva i fråga om den växande arbetslösheten. På 1990-talet låg arbetslöshetstalen i Linköping genomgående under genomsnittet för riket. I dag är det tvärtom. Hög arbetslöshet och låg sysselsättning är de enskilt största hoten mot Linköpings tillväxtmöjligheter. Om den konjunkturellt betingade arbetslösheten ersätts av en hög strukturell arbetslöshet omintetgörs den politiska ledningens ansträngningar att förverkliga målet om "minskade klyftor och plats för alla". Var finns den aspekten i det borgerliga alternativ som moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet lanserat?
Men visst är det bra att borgarpartierna försöker mejsla ut ett gemensamt alternativ som vibrerar av ideologisk förändringsiver. Det politiska intresset bland väljarna mår bra av tydliga alternativ. Fast visst är det paradoxalt, en ödets ironi, att den marknadsanpassade beställar- och utförarmodellen nu ifrågasätts av den borgerliga oppositionen.