I dag kan man komma in på högskolan utan att vara godkänd i gymnasiets kärnämneskurser i svenska, engelska och matematik. Alla som vet vad dessa kurser innehåller och vad högskolestudier kräver inser att det är ohållbart.
Högskolestudier, oavsett inriktning, kräver att studenten kan läsa och förstå abstrakta texter på svenska och engelska, uttrycka sig skriftligt på korrekt svenska samt behärska grundläggande matematik.
Därför är det inget annat än bedrägeri att lura gymnasister som inte har klarat A- och B-kursen i svenska, eller A-kurserna i engelska och matematik, att de kan klara högskolestudier.
Jan Björklund har därför drivit igenom skärpningar av behörighetskraven som börjar gälla 2010. Då kommer det inte att som i dag räcka med betyget godkänd på 90 procent av gymnasiekurserna, utan just kärnämneskurserna i svenska, engelska och matematik måste vara godkända. Det är ingen utsortering, eftersom alla elever på alla gymnasieprogram läser kärnämneskurserna.
Men Björklund vill gå ett steg längre. I den gymnasieproposition som presenteras i maj höjs kraven ytterligare i svenska och engelska. För grundläggande behörighet till högskolan ska det från 2014 krävas engelska B, som bara är obligatorisk på de studieförberedande programmen. I svenskämnet höjs kravet med 100 gymnasiepoäng, vilket torde motsvara kurserna svenska C samt litteratur och litteraturvetenskap. Svenska C är i dag endast obligatorisk på samhällsprogrammet, och litteraturkursen är inte obligatorisk på något program. När behörighetskraven höjs blir dock svenskkurserna obligatoriska på alla studieförberedande program.
Vänner av svenska språket bör jubla. Detta innebär en rejäl uppvärdering av svenskämnet. Luttrade högskolelärare som har klagat över alltmer obegripliga studentalster måste också vara nöjda. Det är på grund av deras klagomål som Björklund vill göra förändringarna.
Men många är arga. Förslagen innebär att elever på yrkesförberedande program inte blir automatiskt behöriga till högskolan. För att bli det måste de aktivt välja att läsa mer engelska och svenska än vad som är obligatoriskt på deras program. Björklund lovar att göra det enkelt, genom att skapa ett särskilt tillvalspaket, men för kritikerna räcker inte det.
För dem är det viktigare att alla blir behöriga till högskolan utan att anstränga sig, än att behörigheten faktiskt säger något om förutsättningarna för att klara utbildningen. Symboliken är viktigare än praktiken, och då är det underordnat om studenter luras att slösa tid och pengar på utbildningar de inte har förkunskaper nog att klara.
Men liksom alla inte har förutsättningarna för att bli elitidrottare eller professionella musiker kan inte alla bli akademiker. För att studera på akademisk nivå bör det normalt krävas både arbete och en viss fallenhet. Gör det inte det är det ett tecken på att utbildningen håller alldeles för låg nivå. Det har inte Sverige råd med, om vi ska stå oss i den globala konkurrensen.