För vem ska man tro på? Ska skatterna höjas med 16,7 miljarder (MP), 19,9 (S) eller 45 miljarder (V)? Ska kommunerna under de kommande tre åren få 18 miljarder mer än regeringsförslaget (S), 23 miljarder mer (MP) eller 53 miljarder mer (V)? Får MP igenom sin höjning av koldioxidskatten som ger två kronor dyrare bensin, och blir det S- och V-nivåer på a-kassetaket på nästan 1 000 kronor om dagen eller vinner MP:s försiktigare höjning?
I april nästa år får vi besked, lovar Mona Sahlin, då ska de tre partierna presentera ett gemensamt budgetförslag. Hittills är det bara överbudspolitiken de är överens om. Thomas Östros borde rodna nästa gång han kallar regeringens ekonomiska politik för oansvarig.
Men även om man bortser från MP och V, så lyckas S i sin egen budgetmotion att bjuda på självmotsägelser.
Den stora ekonomiska utmaningen på sikt, när finanskrisen är glömd, är den demografiska utvecklingen - att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre. S nämner problemet på några ställen i skuggbudgeten. Ett standardrecept för att möta den demografiska utvecklingen är att få ut unga på arbetsmarknaden snabbare, genom snabbare genomflöde i utbildningen.
Men S vill bygga upp ett parallellt utbildningssystem, där studenterna inte lånar pengar från CSN utan får olika bidrag och ersättningar medan de pluggar. 20-24-åringar som läser in gymnasiet ska kunna få "ungdomslyftsersättning" eller aktivitetsstöd, och 25-55-åringar ska kunna få utbildningsbidrag. Det är ett idiotsäkert sätt att stoppa upp genomflödet i utbildningen. Varför jobba hårt på gymnasiet och gå ut på en osäker arbetsmarknad - när den som läser in gymnasiet i efterhand har försörjningen fixad? Varför låna pengar från CSN och börja på högskolan - när den som skjuter upp utbildningen kan få kalaset finansierat av skattebetalarna?
Lika motsägelsefulla blir S krokodiltårar över ungdomsarbetslösheten - samtidigt som de drar tillbaka drygt 30 miljarder som regeringen har satsat mot ungdomsarbetslösheten. S avvisar helt regeringens generella sänkning av arbetsgivaravgifter för unga, som kostar drygt 10 miljarder om året. I stället vill de införa "första jobbet-avdrag", som omfattar betydligt färre och bara kostar en miljard per år.
S ungdomspolitik - bidrag till den som pluggar, men snålt med skattelättnader för den som anställer unga - ger en blixtbelysning av hur S vill möta jobbkrisen i stort: Höjda bidrag står i fokus, företag skapas genom politik och subventioner snarare än individers initiativkraft, och människor måste få betalt för att plugga.
Den ideologiska skillnaden till alliansen är tydlig. S vill ha mer politik i alla tänkbara sammanhang, de säger "ge oss bara dina pengar så ska vi skapa det goda samhället". Frågan är om väljarna tror på det.