Än mindre att de - som i blindo inför det världsekonomiska läget - i stället förespråkar mer åt fler, med allt högre skatter, alltmedan andra länder på flera håll i världen närmar sig ekonomisk kollaps. Detta från utgångspunkt där lärosätena ibland närmast helt tycks reduceras till instrument för regionalpolitiska arbetsmarknadsåtgärder.
Sveriges befolkning är högt utbildad och väl kvalificerad för en krävande arbetsmarknad. Svenska lärosäten ges generöst med resurser. Det är bra. Det ska vi fortsätta med. Det ökar Sverige utvecklingsmöjligheter.
En omläggning av ekonomiska prioriteringar inom det högre utbildningsväsendet har emellertid behövts länge. Att man nu, som utbildningsminister Jan Björklund (FP) säger, ska satsa mer på färre studieplatser, är i förlängningen det enda sättet att öka vår internationella konkurrenskraft som kunskapsland.
Men hur gick det med det där med utvecklingsmöjligheter?
Att fortsätta överbeskatta den verksamma delen av de som står till arbetsmarknadens förfogande, för att finansiera ytterligare passivisering av de som står utanför, håller inte i längden. Att regeringen, efter sex år vid makten, fortfarande inte förmått uträtta mer i den frågan kan mycket väl vara en viktig anledning till rapporterna om Alliansens sjunkande förtroende bland väljarna.
Nu gäller det att gå från ord till handling och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden samt höja lönerna för kvalificerad arbetskraft. Det är i längden en oundviklig åtgärd om man menar allvar med talet om Sveriges internationella konkurrenskraft.
För samtidigt som en svensk anställd i praktiken måste ge upp mer än två tredjedelar av sin lön till det offentliga redan innan pengarna är på kontot, kan man i länder med betydligt behagligare klimat och rörligare arbetsmarknad behålla markant större del av lönen och samtidigt få kraftigt ökad köpkraft för intjänade pengar: allt med bibehållen eller högre socialförsäkringsnivå, fjärran från svenska vårdköer.
Det går det inte att blunda för - för det gör inte svensk arbetskraft. Förra året flyttade 96 467 svenskar utomlands, enligt SCB. Låt anta att många av dessa nu försörjer sig utomlands. Av de yrkesverksamma som vi fortfarande har kvar, kan vidare nästan åtta av tio välutbildade tänka sig att flytta utomlands för jobb, enligt en färsk mätning av Sifo.
Sverige har bra universitet och högskolor. Flera av våra lärosäten placerar sig högt upp i internationella mätningar. Det är något att vara stolt över. Det ska vi fortsätta satsa på.
Samtidigt måste vi inse att det inte räcker. Det ska löna sig att utbilda sig också. Då måste vi även kunna erbjuda en attraktivare arbetsmarknad för utexaminerade.