Vårt stora grannland i öst, Ryssland, har under flera års tid befunnit sig på ett sluttande plan gällande den demokratiska utvecklingen. Den amerikanska organisationen Freedom House bekräftade detta nyligen i sin årliga rankning av friheten i världens länder. Ryssland har tagit betydande steg tillbaka, och politiska fri- och rättigheter har inskränkts ytterligare.
Ett tydligt tecken på denna oroväckande trend är behandlingen av homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) i Ryssland. Nyligen röstades ett lagförslag igenom i det ryska parlamentets underhus som förbjuder spridandet av ”homosexuell propaganda” till minderåriga. Ännu har lagen inte genomförts då den behöver röstas igenom ett ytterligare antal gånger i såväl underhuset som överhuset för att godkännas. Sannolikt kommer lagen röstas igenom då ett i princip enhälligt underhus röstade för förslaget.
Lagen är ett bevis på den homofobi som håller Ryssland i ett allt starkare grepp. Enligt en opinionsundersökning, utförd förra året av den ryska organisationen Levadacentret, anser en tredjedel av de tillfrågade att homosexualitet är en sjukdom eller tecken på psykologiskt trauma. Vad som är än mer illavarslande är att den starka lobbyn mot hbt-personers rättigheter har mäktiga företrädare. Företrädare som framförallt återfinns inom den ryskortodoxa kyrkan. Många menar att lagen mot ”homosexuell propaganda” är ett tecken på den ryskortodoxa kyrkans ökade inflytande över politiken. Under Vladimir Putins och hans parti, Enade Rysslands, tidevarv har en återgång till så kallade traditionella ryska värderingar förordats, i motsats till ett ökat inflytande från Västvärlden.
Intoleransen mot hbt-personer tyder på en större strömning i det ryska samhället; en ökad misstanke och ett förakt för de som avviker från normen. Allt för ofta uppfattas hbt-frågor som perifera. De berör ju endast en liten del av befolkningen, några fåtal procent. Men de är allt annat än perifera. Hbt-frågor har ett stort symboliskt värde. De berör frågor som är ytterst relevanta för en demokrati; respekten för människovärde, tolerans för människor som avviker från gängse normer och rätten att leva ett fullvärdigt liv oavsett egenskaper såsom kön och sexualitet.
Hur hbt-personer behandlas utgör ett perfekt lackmustest för hur minoriteter i stort behandlas. Och när majoritetssamhället låter sina minoriteter fara illa då tyder det på att demokratin är i fara. Därför är det passande att såväl EU:s utrikesminister Catherine Ashton som Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle har uttalat sig kritiskt gentemot lagen. Tydliga fördömanden av svenska regeringsföreträdare vore på sin plats. Vi kan inte enbart se på medan vårt mäktiga grannland sjunker ned i allt djupare odemokratiska träskmarker.