Värst är naturligtvis det som förskolepsykologen Gunilla Niss säger till Corren (17/6): Att barnens trygghet och självkänsla kan ta skada om gruppen är så stor att personalen inte märker när de blir ledsna. Det kan i värsta fall följa barnet i många år efter att förskolan är avklarad.
Det kan dessutom bli dyrt. Individer som tidigt i livet får kraschad självkänsla löper risk att senare hamna fel - skolka, hoppa av gymnasiet, utveckla psykisk ohälsa eller söka sig till destruktiva gäng och kriminalitet. Sådant kostar pengar.
Föräldrar som inte känner sig trygga med att barnen har det bra på förskolan gör vad de kan för att minska tiden barnet måste vara där. Det är naturligtvis bra för det enskilda barnet, men det rimmar illa med arbetslinjen att ha så stora barngrupper i förskolan att föräldrar inte anser sig ha något annat val än att jobba deltid.
Även om det är kortsiktigt och dumsnålt med stora barngrupper är det inte så enkelt som att kommunerna bara borde satsa mer på förskolan. Det är nog få som tycker att skolan och äldreomsorgen - kommunernas andra stora utgiftsposter - vältrar sig i överflöd och kan avstå resurser.
Men det finns ett sätt att få in mer pengar till förskolan, så att barngrupperna kan bli mindre: Höj taket i maxtaxan! När Göran Persson införde maxtaxan 2002 sattes inkomsttaket till 38 000 kronor i månaden. Förskoleavgiften är en viss procent av familjens inkomst, upp till taket. Om familjens inkomst överstiger taket betalar man maxtaxa.
2004 var det lågkonjunktur, och S-regeringen höjde inkomsttaket till 42 000 kronor i månaden. Sedan har inget hänt. Den högsta förskoleavgiften i dag är 1 260 kronor i månaden - samma som 2004. Den genomsnittliga månadslönen i Sverige var 23 600 kronor år 2004, och hade stigit till 27 900 kronor år 2009. Under samma period ökade den genomsnittliga kostnaden för en förskoleplats från 94 700 kronor per år till 114 400 kronor.
Det stillastående maxtaxetaket har alltså urholkat förskoleavgifterna, som inte alls har hängt med kostnads- och löneutvecklingen. Det är inte konstigt att barngrupperna blir större!
Om inkomsttaket i maxtaxan höjdes till exempelvis 60 000 kronor skulle den högsta förskoleavgiften för ett barn bli 1 800 kronor. Visst skulle det märkas i plånboken hos medel- och höginkomsttagare, men det skulle också ge möjlighet att minska barngruppernas storlek. Låginkomsttagare skulle inte betala mer, eftersom procentsatserna är fasta.
Fredrik Reinfeldt efterlyste i partiledardebatten förslag som gör livet lättare för barn i ekonomiskt utsatta familjer, utan att strida mot arbetslinjen. Ett höjt maxtaxetak är ett sådant förslag. Mindre grupper i förskolan är bra för alla barn, men särskilt viktigt för de barn där förskolan kan vara en hävstång till ett bättre liv - eller en slägga mot självkänslan.