Kanske beror begreppsförvirringen på att Danmark inte är Sverige? I Sverige kommer nämligen inte motståndet till fri lek från borgerligt håll utan från "hippiepedagogernas" andliga arvtagare; genuspedagoger och mångfaldskonsulenter. Precis som hippiesarna vill de "frigöra" människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen. Men i motsats till hippiesarna har de en mer förlåtande syn på statens makt och användningsområde. De använder mer än gärna dagis och förskola för att genomdriva sin samhällssyn. Många dagis har därför anpassat sin verksamhet till genuspedagogik. På sådana daghem oroar man sig bland annat för att barnen utvecklar könsroller. Dessa är stereotypa och måste därför bekämpas, lyder resonemanget.
För ett par veckor sedan kunde vi på SvD:s debattsida läsa om hur svenska småbarns åsikter registreras av förskolepersonalen. Undertecknarna av artikeln var två föräldrar som var minst sagt förbluffade över att åsiktskontroll i värderings- och trosfrågor ingick i dagisfröknarnas arbetsuppgifter. Gabriel Wikström, som i förrgår valdes till ny SSU-ordförande, skrev på samma debattsida i början av juni att förskoletvång borde införas för alla barn från tre års ålder.
Allt detta sammantaget skapar en krypande känsla av oro. När dessutom borgerliga danska politiker vill avskaffa den fria leken för att istället förmå barnen att syssla med vuxenkontrollerade "teman" kommer obehagskänslorna som ett brev på posten. Visst borde föräldrar kunna lämna sina barn på dagis utan att oroas över åsiktsindoktrinering?