Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan? Snart kommer debatten att dra igång på allvar. Om en dryg månad presenteras ett förslag om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Innehållet är redan känt - och omdebatterat. En ändring av äktenskapsbalken föreslås, så att den omfattar även par av samma kön. Kyrkan ska viga även homosexuella par - men enskilda präster och församlingar kan säga nej.
Det är en kompromiss som varken tillfredställer Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, eller kristna motståndare till homovigsel.
Redan när regeringen beslutade att utreda frågan om äktenskap för homosexuella år 2005 samlades 40 000 namnunderskrifter in i protest. Troligen kommer de rösterna nu att göra sig hörda på nytt.
Tanken på två män eller två kvinnor framför prästen väcker känslor i kretsar långt utanför den religiösa avgrundshögern. Ändå kan man hävda att det rör sig om en storm i ett vattenglas.
Redan när sambolagen skrevs om för att inkludera homosexuella 1984 slog riksdagen fast att "en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform".
1995 kom partnerskapslagen, som i allt väsentligt ger samma juridiska villkor som äktenskapslagen. Inte ens kristdemokraterna vill i dag avskaffa partnerskapet.
Undersökningar visar att en bred svensk opinion, över sjuttio procent, är positiv till att göra äktenskapet könsneutralt.
Sett ur ett liberalt perspektiv kan man rent av tycka att det är pinsamt att länder som Sydafrika, Spanien och Belgien givit homosexuella rätt att gifta sig långt före Sverige.
Till och med svenska kyrkan ligger steget före staten. En välsignelseakt för homosexuella som ingår partnerskap har redan införts - den kyrkliga homovigseln finns på sätt och vis redan.
Ändå finns det skäl att debattera det kommande lagförslaget. RFSL har rätt i att det inte är lyckat att präster kan säga nej till att viga homosexuella. Antingen är det diskriminering när en präst vägrar att viga homosexuella - eller också är det inte det. En position någonstans däremellan framstår som oklar.
När en präst förrättar en vigsel företräder han inte bara sin gud, utan också staten. Därför måste samhället ställa krav på hur uppdraget sköts. Intolerans i religionens namn är inte något staten ska sanktionera.
Å andra sidan har det sin rimlighet att trossamfunden vill behålla makten över sin verksamhet och sina ritualer. I princip bör staten hålla sig borta från religionens område.
En möjlighet som är värd att överväga är därför att avskaffa kyrkans vigselrätt. Det skulle lösa problemet att präster, imamer och rabbiner inte gärna vill att riksdagsbeslut ska styra över vilka par de ger guds välsignelse. Det juridiskt bindande äktenskapet kan göras till en rent civilrättslig angelägenhet.
Att homosexuella och heterosexuella då ska omfattas av samma lag är en självklarhet.