"Sabuni accepterar diskriminering", hävdar krönikören Martin Ezpeleta i Aftonbladet. Anledningen är att hon i sin bok "Det nya Sverige" talar om sänkta ingångslöner och om att skapa fler jobb som lågutbildade invandrare klarar av. Enligt Ezpeleta är detta liktydigt med att acceptera ett samhälle där vissa människor blir diskriminerade på grund av sitt etniska ursprung. Med sådana försvarsadvokater är invandrarna väldigt illa ute.
Folkpartiet har nyligen blamerat sig med några rent populistiska förslag, bland annat en lag om burkaförbud i skolan. Här är Folkpartiet ute och fiskar i mörka vatten. Bruket av burka är knappast ett stort, strukturellt problem som kräver akuta åtgärder.
Men det finns problem i Sverige som både är stora och strukturella. Det tar i genomsnitt sju år för invandrare att få jobb i Sverige. Det är resultatet av ett system som huvudsakligen byggts upp av Socialdemokraterna. Som integrations- och jämställdhetsminister har Nyamko Sabuni kommit en bra bit på väg med att rätta till problemen, bland annat genom att strama upp invandrarnas introduktion, som har lidit svårt av den bristande samordningen mellan olika myndigheter.
Nyamko Sabuni har också beskyllts för att överdriva hotet från islamska fundamentalister och därigenom spela Sverigedemokraterna i händerna. Men kritikerna bortser från ett viktigt faktum. Medan Jimmie Åkesson talar allmänt om det islamska hotet har Sabuni hela tiden varit tydlig med att skilja på fundamentalister och moderata muslimer. Att blunda för muslimsk fundamentalism är lika allvarligt som att bagatellisera rasism och främlingsfientlighet.
Sabunis budskap om jobb som vägen till integration kan kännas som ett tröttsamt mantra. Men det har varit ett nödvändigt pedagogiskt inslag i uppgörelsen med det grupptänkande som varit ett direkt hinder för invandrarnas integration. Sabuni har rätt när hon pekar ut identitetspolitiken som en orsak till utanförskapet och betonar vikten av att förmedla den demokratiska värdegrund som samhället bygger på.
Många invandrare som inget hellre vill än att jobba hindras av den tröga svenska utrednings- och mottagningsapparaten. Sabuni är inte ute efter att skapa ett låglöneproletariat. Det är betydligt lättare att göra en klassresa från ett låglönejobb än från arbetslöshet. Och kampen mot arbetslösheten är en ödesfråga för ekonomin. Problemet är, som Sabuni påpekar, att Socialdemokraterna sätter lojaliteten med facket före rikets välfärd.