Att valet skulle falla på Birgitta Ohlsson, född i Tokarp utanför Linköping, var ganska logiskt. Ohlsson är folkpartiets utrikespolitiska talesperson och en färgstark, engagerad politiker med en tydlig liberal profil i utrikesfrågor. Hon står för frihandel och är en ivrig försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter.
Men valet är inte okontroversiellt. Under gårdagens presskonferens på Rosenbad bekräftade folkpartiledaren Jan Björklund att Birgitta Ohlssons kritiska hållning i debatten om FRA legat henne i fatet. Men i utnämningens stund vände han kritik till beröm och framhöll att Birgitta Ohlsson genom sitt motstånd mot FRA-lagen, hjälpt till att förbättra den slutgiltiga utformningen ur integritetssynpunkt.
Tidningarna har dessutom varit fulla av spekulationer om att hon inte skulle vara aktuell för uppdraget eftersom hon väntar barn till sommaren, något som jämställdhetsivraren Birgitta Ohlsson själv tillbakavisat med bestämdhet: "Jag är inte gift med en dinosaurie".
År 2010 ska ingen behöva välja mellan att bli mamma eller minister, slog hon fast efter utnämningen.
Birgitta Ohlsson är en orädd och kontroversiell debattör, inte minst i frågor om jämställdhet. På sin blogg efterlyser hon politiker som aldrig daltar med religiösa fundamentalister, diktatorer eller mansgrisar. 2003 grundade hon det liberalfeministiska nätverket Felira och 2007 blev hon ordförande för Liberala kvinnor.
På Folkpartiets landsmöte stred hon för ökad kvotering av föräldraförsäkringen och kanske kan hennes medverkan i regeringen attrahera vissa vänsterliberala väljare, som annars skulle rösta på den rödgröna alliansen.
Ändå skulle det vara olyckligt om Birgitta Ohlsson fick inflytande över regeringens jämställdhetspolitik. Att inskränka familjernas valfrihet kan aldrig vara rätt metod att skapa jämställdhet. Därför är det bra att Birgitta Ohlsson i stället får en ministerpost där hennes utrikespolitiska kvaliteter kommer till sin rätt och där hennes orädda hållning blir en tillgång för Sverige och EU.
På presskonferens i går gjorde hon klart att hon vill verka för att EU blir en tydligare röst för frihet i världen. Hon vill dessutom bekämpa förtrycket av romer i Italien, förföljelsen av homosexuella i Östeuropa och sexhandeln (trafficing) inom EU.
Hon gjorde också klart att hon kommer också att prioritera klimatarbetet och en satsning på EU-stödd forskning.
Det hedrar Jan Björklund att han kunde lägga prestigen åt sidan i valet av EU-minister. Birgitta Ohlsson är en viljestark och målinriktad politiker, som har goda möjligheter att stärka Sveriges roll i EU.
Det är ingen tvekan om att hon har förutsättningar att göra ett större personligt avtryck som EU-minister än företrädaren Cecilia Malmström, särskilt om alliansen vinner valet och Ohlsson får förnyat förtroende på posten.