Det äldre paret höll om varandra och log mot kameran som fångade in dem och den magnifika omgivningen: Colosseum i Rom. Ögonblicket efteråt tackade de det yngre par som pausat i sin sightseeing för att knäppa bilden. Sedan kom den naturliga frågan från resenärer som träffar andra på en internationellt välbesökt plats:
- Varifrån kommer ni?
- Iran. Och ni?
- New York.
- Jättetrevligt att träffas.
- Ja, verkligen. Ha en trevlig dag.
- Detsamma.
Ett simpelt, vanligt möte några turister emellan. Samtidigt så brobyggande hoppfullt. Jag har ingen aning om huruvida amerikanerna och iranierna uppfattade situationen som sådan, men jag som stod intill och lyssnade tyckte den var häftig. På politisk nivå har nämligen tonen mellan USA och Iran varit långt ifrån hjärtlig, egentligen sedan den senaste iranska revolutionen 1979 då Iran blev en islamsk, teokratisk republik. Sedan 2005 har misstankar funnits om Irans kärnkraftsprogram som skulle kunna användas för utveckling av atomvapen. På beslut av FN råder sanktioner mot landet.
På sistone har dock en viss temperaturhöjning i den isiga relationen mellan Iran och USA kunnat skönjas. Den relativt nyvalde presidenten Hassan Rouhani har en betydligt fredligare inställning till väst än föregångaren Mahmoud Ahmadinejad. Och i förra veckan träffades Irans respektive USA:s utrikesministrar vid ett möte i just New York – för första gången på över 30 år. Med på mötet fanns också representanter från de permanenta medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd, Tyskland samt EU:s utrikestalesperson Catherine Ashton. Mötet ska mest ha varit av artighetskaraktär, men gav mersmak då parterna beslutat att ses igen i oktober.
Som sagt, brobyggande och hoppfullt.