En familj ska ha fått en yxa med orden ”första varningen” och ”minkfarm = död” inkastad i sitt hem. En blivande minkfarmares släktings grav har skändats genom att gravstenen bytts ut mot en sten med texten ”xx blev aldrig minkfarmare”. Olaga tvång, hot och intrång, grov skadegörelse och ofredande finns också med bland åtalspunkterna. Enligt åklagaren är flera av de åtalade tidigare dömda för liknande brott (P4 Skaraborg).
Jag är personligen inte särskilt förtjust i minkuppfödning för pälstillverkning. Vi äter inte mink, varför det är skillnad på att använda grisars, kors eller lamms skinn och päls till kläder, skor och väskor. Ju mer av djuret som används, desto bättre. Minkpäls är en ren lyxvara styrd av modetrender. För första gången på 20 år ökar nu svensk minknäring, enligt Svensk Mink. Handeln är dock betydligt större utomlands, och Kina och Ryssland står för de största marknadsandelarna. Det är inte svårt att tänka sig att minkarna på svenska gårdar har det bättre än dem på ryska eller kinesiska. Enligt Johan Dalén på Svensk Mink ligger det i uppfödarnas intresse att minkarna har det bra eftersom levnadsvillkoren speglas i pälsens kvalitet (DN 9/12 -13).
Jag har förmånen att kunna uttrycka min åsikt på ledarplats. För andra finns debattutrymme i tidningen och på nätet. Det går att demonstrera eller skriva till exempelvis konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) som vill förbjuda pälsdjursindustrin. Mellan 40 och 69 procent (beroende på vems uppdrag opinionsundersökningarna har skett) av svenska folket anser att minklantbruk ska förbjudas. Så visst finns det möjligheter och personer att påverka – utan att trakassera och kränka dem som tycker annorlunda.
Djurrättsalliansen, organisationen som flera av de åtalade är aktiva inom, har tagit avstånd från våldet: ”Vi antar att det ligger frustration bakom de åtalades handlingar, men det kan aldrig ursäkta att använda sig av våld eller hot om våld”. Samtidigt visar den systematiska terror som aktivisterna ägnat sig åt att de knappast agerat i affekt. Handlingarna tycks välplanerade och nogsamt utförda. Därför är viktigt att deras egen organisation tar avstånd från deras aktioner. Men räcker det? Kommer det att stoppa nästa djurrättsaktivist från att ta till våld och olagliga metoder för att bekämpa vad de tycker är fel, men enligt lagen är rätt?
Om Djurrättsalliansen verkligen vill visa att organisationen sätter icke-våld mot människor främst, skulle den porta terrorister som rankar annorlunda. På den egna hemsidan nämns inte rättegången mot medlemmarna med ett ord.