Medierna spelar en viktig roll i vitala demokratier som den svenska.
För medborgarnas räkning granskar de makten och informerar om eventuella missförhållanden. I mediernas roll ligger också att skapa forum för debatt - att initiera och underhålla diskussioner om viktiga samhällsfrågor i tidningar, radio, tv och på webben.
Men vad händer med journalistiken och demokratin när ansvariga utgivare och journalister hotas? Frågan är högaktuell.
På kort tid har både en av Correns reportrar och tidningens chefredaktör blivit hotade. Reportern i samband med en artikel om ett Linköpingsföretag som hade begärts i konkurs och chefredaktören för publiceringen av en uppmärksammad punkaffisch som censurerats av Linköpings kommun.
Tyvärr är de inte ensamma om att utsättas för hot i sin publicistiska yrkesroll.
I en uppmärksammad c-uppsats från Mittuniversitetet - av Mikael Hellmyrs och Johan Olofsson - framgår att av 130 tillfrågade svenska dagstidningar utsattes hälften för hot under 2006. Bland tidningscheferna hade två tredjedelar hotats i sin yrkesroll. Och av en undersökning från Svenska journalistförbundet framgår att varannan medieredaktion har utsatts för hot under de senaste åren.
Hur de här hoten påverkar journalistiken och i förlängningen demokratin har Hans Månsson, före detta redaktionschef på Norrköpings Tidningar och chefredaktör Sydsvenskan, fått i uppdrag av Styrelsen för psykologiskt försvar att undersöka.
I slutrapporten, som nyligen lämnades över till justitiekanslern, JK, Göran Lambertz, konstateras att det är svårt att ge en helt klar bild av läget - men att allt tyder på att hoten mot journalister blir både fler och mer sofistikerade. Det konstateras också att hoten påverkar journalistiken: Att journalister och ansvariga utgivare undviker eller avstår från att bevaka och publicera granskningar i känsliga ämnen.
Hoten kommer från grupper eller individer med kopplingar till kriminella organisationer. Men också från förvirrade personer och missnöjda läsare. Enligt Hans Månsson sprider sig den ökning av hot som de stora Stockholmsredaktionerna upplevt sedan länge nu även till landsortstidningarna.
JK vill utreda om polis och domstolar tar för lättvindigt på hoten mot journalister. Han vill även granska svensk rättspraxis och undersöka om hoten ska rubriceras som brott mot de medborgerliga friheterna i stället för olaga hot. Det är ett grövre brott med högre straffvärde.
Att se över hur rättsväsendet hanterar hoten mot journalister är nödvändigt. För att bryta den uppåtgående trenden kan det också vara värt att pröva om det håller rent rättsligt att åtala den eller de som framför hoten för brott mot de medborgerliga friheterna.
Men allra viktigast är att medierna inte duckar; att de fortsätter med det som de förutsätts göra: Granska, informera och skapa debatt.
Det är det enda sättet att visa att yttrandefriheten och den svenska demokratin står pall även för hot.