Vad vill Vladimir Putin? Den frågan har experter försökt besvara i otaliga morgonsoffor och kvällsutfrågningar sedan ryska trupper tog kontroll över Krimhalvön. Ingen vet säkert. Klart står att det ukrainska folkets resning mot sin korrupte ledare Viktor Janukovytj gav Putin skrämselhicka. Den ryske presidenten hade Janukovytj i ledband, sedan denne valt den ryska vägen i stället för den europeiska. Men folket ville annorlunda.
Det vill Putin inte ta någon hänsyn till. Det är därför revolutionen på Majdan skrämmer honom, sådana där folkliga viljeyttringar har en tendens att sprida sig. När Putin i går för första gången uttalade sig om situationen i Ukraina kallade han därför det som skett för en olaglig kupp, och Janukovytj alltjämt för Ukrainas rättmätige president. Sedan började hoten. Ryssland kommer inte att erkänna resultatet i det presidentval som är utlyst 25 maj, om valet ska ske under de ”terrorlika” förhållanden som råder. Den som iscensatte terrorn på Majdan, när krypskyttar sköt ihjäl demonstranter, var i själva verket Putins skyddsling Janukovytj. Putin håller dock folket ansvarigt. Den ryske presidenten varnade för ett militärt ingripande i Krimregionen. Enligt honom har nämligen inte ett ryskt sådant skett ännu utan den militära närvaron på plats på halvön utgörs av lokala självförsvarsförband, inte ryska soldater. Tidigt i går morse kom också beskedet att ryska styrkor som befunnit sig vid den ukrainska gränsen, enligt ryska uppgifter för en sedan långt tillbaka planerad övning, dragits tillbaka. Å andra sidan försäkrade Putin i sitt tal att Ryssland förbehåller sig rätten att använda alla alternativ för att skydda ryssar i Ukraina – ett argument som Gudrun Persson, Rysslandsforskare vid FOI, träffande liknar vid en etnisk Brezjnevdoktrin.
När Putin hotat färdigt Ukraina – och därmed också andra länder med införlivad rysk befolkning - vände han blicken västerut. Eventuella sanktionsplaner bör slås ur hågen, rådde Putin eftersom ”alla hot mot Ryssland är kontraproduktiva och skadliga”. Såväl EU som USA har meddelat planer på sådana, amerikanerna har varit mest konkreta därom. Även om EU-länderna har mer att förlora på exempelvis en strypt gasledning alternativt höjda gaspriser från ryskt håll, bör de stå jämte USA mot Putins kränkningar av folkrätten och Ukrainas territorium. Putins bitvis mjukare tongångar, exempelvis om att Ryssland kan tänka sig samarbeta med en nyvald ukrainsk regering, tyder på att han inte kanske inte vill gå längre. Ryssland är trots allt beroende av sin gasexport. Samtidigt vill han komma undan med de interventioner han redan företagit sig. Risken finns att han gör det.
Så vad vill Vladimir Putin? Ökat inflytande och en renässans för Ryssland som stormakt, absolut. Hur pass inkluderade Ukraina och andra forna Sovjetrepubliker är i den ryska planen, vet vi däremot inte.