Sex månaders fängelse för förberedelse till grov misshandel. Det blev domen mot Jonas Andersson, ledare för Nationalsocialistisk front i Östergötland, i Linköpings tingsrätt i går.
Anderssons tre kumpaner dömdes också till fängelsestraff på mellan 8 och 9 månader, för bland annat förberedelse till grov misshandel.
De fyra männen häktades i november, efter att polisen hade fått in tips om att företrädare för Nationalsocialistisk front samt för Afa, Antifascistisk aktion, hade planerat en "uppgörelse" i stadsdelen Berga i Linköping. När poliserna kom dit fann de Andersson och ytterligare fyra män i en bil som var fullastad av vapen: knivar, hammare, tårgas och molotovcocktails.
Det är bra att tingsrätten nu valde att se allvarligt på deras agerande. Samhället måste markera kraftfullt mot den här typen av brott.
En positiv konsekvens av den fällande domen är också att det nu borde vara lättare än någonsin för Linköpings väljare att se igenom NSF:s patetiska anspråk på att framstå som ett seriöst politiskt parti. NSF:s rasistiska och antidemokratiska agenda har ingenting i kommunpolitiken att göra.
Men än är det för tidigt att pusta ut. Polisen lyckades visserligen stoppa Afa:s och NSF:s "uppgörelse" i Berga i november.
Men våldsaktionerna fortsätter på annat håll. I lördags brändes ett av NSF:s högkvarter utanför Vara -- och Afa tog snabbt på sig skulden.
Det tål att påminnas om att våldet inte blir ofarligt och mysigt bara för att det utövas av "antifascister".
Visserligen innebär varken NSF eller Afa något större hot mot det demokratiska systemet i Sverige -- åtminstone inte i dagsläget.
Men det är ändå ett misslyckande för demokratins företrädare när unga människor slutar ta de etablerade politiska kanalerna på allvar utan istället väljer att föra fram sina åsikter med våld.