Hotet från fågelinfluensan är "överhängande". Omvärlden inser inte hotet, man tar det inte på allvar. Det säger Hans Troedsson, Världshälsoorganisationen WHO:s företrädare i Vietnam. I Vietnam avslutades i fredags en internationell konferens med deltagare från närmare trettio länder.
Expertisen på konferensen kunde konstatera att vissa fram-steg gjorts när det gäller att få klarhet i vad det är för slags virus som härjar och som hotar att bli pandemiskt.
Men det som ändå dominerar är känslan av oro och osäkerhet. Fortfarande står experterna frågande inför det mesta som har med fågelinfluensan att göra. Däremot kan man konstatera att larmen kommer allt tätare. Hittills har viruset upptäckts i åtta länder sedan slutet av 2003: Vietnam, Kambodja, Thailand, Kina, Indonesien, Japan, Laos och Sydkorea.
Den internationella sammandragningen i Vietnam utmynnade i två klara slutsatser när det gäller vad det är som behöver göras. För det första måste de asiatiska länder där smittan fått fäste få snabb hjälp från omvärlden. Inte minst Vietnam vädjar om hjälp. Landet har ingen chans att hantera epidemin på egen hand.
För det andra behövs betydligt mer pengar för forskning kring och för kontroll av virusets utveckling.
Det är i just det perspektivet som Hans Troedssons varningsord skall ses. Den svenske WHO-chefen i Vietnam befinner sig bokstavligen i frontlinjen. Han ser och lever med något som snart kanske kommer att vara också vår verklighet -- fast då i ännu värre form -- om vi har otur och om vi inte tar hotet på det allvar som det förtjänar.
Troedsson talar om att mellan femtio och etthundra miljoner människor riskerar att dö om -- eller snarare när -- viruset muterar. Han säger sig vara djupt besviken på hur faran hittills hanterats.
Men har då inte nu senast svenska socialstyrelsen presenterat en nationell handlinsplan? Det är förstås bättre än ingenting, men slutintrycket blev ändå att socialstyrelsen mest försökte bagatellisera hotet. Socialstyrelsens generaldirektör sade sig till och med inte förstå varför Världshälsoorganisationen går ut med så starka varningar. Det har rent av antytts att det skulle finnas någon slags koppling till läkemedelsindustrins intresse av att få mångmiljardbeställningar på vaccin och antivirusmedel.
Vad som kommer till uttryck i de bagatelliserande reaktionerna är ingenting annat än den rika världens högfärd. Undertexten i dessa reaktioner är att vi ju är så välmående och mäktiga att vi också är impregnerade mot det värsta. Inbillningen att vara höjd över faran är i dag vår värsta fiende.
Det här är ingen fråga för enskilda nationers socialstyrelser. Hotet från den nya pesten måste hanteras på högsta internationell nivå, i samverkan mellan medlemmarna i EU och i FN. Sverige kan inte slå sig till ro med socialstyrelsens lilla plan.