Ă tta misstĂ€nkta terrorister och ett halvt ton explosiva Ă€mnen. Det blev den brittiska polisens "byte" i den gigantiska antiterroraktion som genomfördes i London i gĂ„r. Ăver sjuhundra poliser deltog i vad som beskrivs som den största aktionen i sitt slag pĂ„ flera Ă„r.
MÄnga av de bostÀder och lokaler som polisen slog till mot lÄg i nÀrheten av LondonomrÄdets flygplatser, vilket framhÄlls som ett sÀrskilt olycksbÄdande faktum. Men det finns ett annat faktum som Àr minst lika olycksbÄdande, och betecknande, för det terrorhot som vilar över Europa.
De Ätta personer som greps av den brittiska polisen Àr alla brittiska medborgare mellan sjutton och trettiotvÄ Är. Deras ursprung uppges vara pakistanskt. Det Àr alltsÄ inte frÄga om utlÀndska terrorister som tagit sig in i Storbritannien för att utföra attentat - som var fallet med attentatsmÀnnen i Förenta staterna 11 september -- utan om invandrare som befunnit sig sÄ lÀnge i landet att de förvÀrvat brittiskt medborgarskap. DÀrmed mÄste den avslöjade terrorkomplotten sÀttas in i ett större, integrationspolitiskt sammanhang. Den Àr kort sagt ett uttryck för en fullstÀndigt misslyckad integration.
Skenet bedrog: De presumtiva terroristerna hade, sina pass till trots, inte naturaliserats som britter, utan sÄg sitt hemland som fienden.
Och pÄ liknande sÀtt ser det ut runt om i Europa. Den islamistiska extremismen och i förlÀngningen terrorismen finner sig en grogrund i de segregerade och frustrerade muslimska enklaverna, frÄn Marseilles och Paris förorter över London, Bryssel till Stockholms förorter. Teveprogrammet Agenda uppmÀrksammade i söndags att al-Qaida finner rekryter bland unga muslimska invandrare ocksÄ i Sverige. Det handlar inte om nÄgon militÀr trÀning hÀr i Sverige, men vÀl om en ideologisk formering. Liberala ungdomsförbundets ordförande sökte förklaringen i att unga muslimer kÀnner utanförskap och dÀrför lockas av den gemenskap som den islamistiska kampen erbjuder.
Det Àr den aningslösa mÄngkulturalism, som odlats överallt i VÀsteuropa de senaste tvÄ decennierna, som nu betalar sig. Det hot som tornar upp sig i Europa har bryggts pÄ en blandning av importerad extremism och inhemsk tolerans. Den internationellt vÀlkÀnde arabisk-amerikanske författaren och akademikern Fouad Ajami beskrev i en artikel hÀromdagen hur processen sett ut: Man skulle ha trott, skriver Ajami, att den öppenhet och tolerans som prÀglar de liberala samhÀllena i VÀsteuropa skulle ha resulterat i en nytolkning av tron i denna anda bland muslimska invandrare. I stÀllet intrÀffade raka motsatsen; "tron hÀrdades Ànnu mer för strid", skriver han.
De islamiska radikalerna har utnyttjat det utrymme som det vĂ€sterlĂ€ndska civila samhĂ€llet erbjudit dem, men i övrigt motstĂ„tt assimilationens logik: "De förvĂ€grade sina systrar och döttrar rĂ€tten att beblanda sig med ÂfrĂ€mlingarÂ", konstaterar Fouad Ajami. Han citerar predikanter som via satellitkanaler (som haft en avgörande betydelse i detta sammanhang) utfĂ€rdar förbud mot att skaka hand med kvinnliga lĂ€rare, som varnar de troende frĂ„n att ta tjĂ€nst i sina nya hemlĂ€nders militĂ€r och polis.
MottagarsamhÀllena i VÀsteuropa har inte bara sett mellan fingrarna nÀr det gÀller de yttringar som den islamistiska extremismen tar sig, de har till och med aktivt motverkat den assimilation som skulle ha ryckt undan mattan för islamisterna. Genom att vÀgra assimilation, i namn av en missriktad "tolerans", har de vÀsteuropeiska demokratierna samverkat med extremisterna. Typiskt Àr att vÄr egen generaldirektör för Integrationsverket betecknat slöjan som kulturellt "berikande".
SÄ lÀnge sÄdan aningslöshet bestÄr och bestÀmmer den sÄ kallade integrationspolitiken kommer den islamistiska extremismen i Europa bara att vÀxa sig starkare.