Relationerna mellan västvärlden och Iran hårdnar. Trots starka påtryckningar deklarerade Irans president Mahmoud Ahmadinejad häromdagen att Iran inte tänker backa ett steg i kärnteknikfrågan.
Som svar på tal har USA valt att skärpa sanktionerna mot landet och uppmanar världssamfundet är göra detsamma. Iran å sin sida fortsätter sina missilprovskjutningar. Enligt den statliga iranska nyhetsbyrån gäller det bland annat en robot kapabel att sänka ett fartyg på 30 mils avstånd.
I sak kan uppgifterna möjligen ifrågasättas. Det imponerande fotografi föreställande missilprovskjutningar Iran släppte under förra månaden visade sig vara delvis dataredigerat. Förmodligen ville man dölja att uppskjutningen av en av missilerna misslyckades. Men budskapet är tydligt: Iran står redo att försvara sina intressen, skulle väst eller Israel försöka sig på ett anfall.
Iran har anledning att frukta ett sådant. Enligt amerikanska The New Yorker avsatte USA:s kongress upp till 400 miljoner dollar under förra året för hemliga operationer i Iran. Vid sidan om underrättelseverksamhet handlar det om att stödja dissidenter och regimkritiska organisationer i landet, i hopp om att destabilisera regimen och bereda mark för ett anfall. Tidskriften tycker sig ha bevis för att amerikanska specialförband med bas i södra Irak redan verkar i Iran, och därtill i en allt större omfattning.
Också i Europa har tongångarna mot den iranska regimen trissats upp den senaste tiden. Under Nicolas Sarkozys besök i Jerusalem nyligen garanterade han Knesset att Frankrike skulle stå Israel bi vid en eventuell konflikt med Iran.
Västs fruktan att Iran håller på att utveckla kärnvapen är av allt att döma välgrundad. Liksom övertygelsen att en sådan arsenal innebär ett hot mot Israels självaste existens. Samtidigt ligger det nära till hands att anta att Irans kärnvapenprogram främst är tänkt att hålla det sunnimuslimska, kärnvapenbestyckade Pakistan på mattan.
Stämningarna på bägge sidor är illavarslande. Ett skrämmande scenario vore om USA eller Nato försöker stoppa Irans kärnteknikprogram med ett flyganfall - men misslyckas. Då följer kanske en markinvasion och kostnaden i människoliv blir av allt att döma massiv. Iran är till ytan världens 18:e största land, befolkat av över 70 miljoner människor. Det är sannolikt att revolutionsgardet kan tillfoga västmakterna ordentlig skada redan i ett inledande skede av konventionellt krig. Samtidigt som vi vet från Afghanistan och Irak, att det är efter det att de stora kanonerna slutat mullra som det verkliga mördandet börjar.
Lägg därtill de vidare, geopolitiska konsekvenserna av ett angrepp. Sedan den sekulärt sunnimuslimska Baathregimens fall har Iraks majoritet av shiamuslimer knutit allt närmare band med den angränsande shiitiska teokratin. Hur dessa skulle reagera vid ett eventuellt angrepp mot Iran kan man endast spekulera i. Konsekvenserna för regionen skulle bli oöverblickbara.