Under de år som regionfrågan diskuterats har politikerna värjt sig från att den skulle handla om kartritande. Det är bara vi i media som roar oss med sådant, beslutsfattarna är upptagna med viktigare saker som arbetstillfällen, tillväxt, kommunikationer och sjukvård som underlag för kraftfulla regioner. Så när Corren påpekade att Linköping skulle bli staden på gränsen och Norrköping regionens nav om Östergötland gick samman med Sörmland, replikerade kommunalråd Paul Lindvall att ”sådana småaktiga överväganden finns inte med i Linköpings kommuns ståndpunkt”. Och att ”den geografiska mittpunkten är ovidkommande” (Corren 16/6 -11).
När nu Östergötland den 1 januari 2015 bildar en egen regionkommun, och Linköping behåller sin plats i kartans centrum, tycks det som att Lindvall vänder kappan efter vinden när det blåser iskallt från nordost. Norrköping, sin mer perifera position till trots, suktar nämligen efter beteckningen regionhuvudstad. Ledning och administration ska ligga i ett kontorshus vid Resecentrum i Norrköping, är kommunalråd Lars Stjernkvist (S) och oppositionsråd Fredrik Bergqvist (M) eniga om. De säger att Norrköping länge, för sammanhållningens skull, accepterat en koncentration av framför allt arbetstillfällen till Linköping. Nu vill de att lite rättvisa skipas. Och eftersom Norrköping fortfarande har sikte på att i framtiden vidga regionen norrut, har staden det mest centrala läget (NT 11/10). Tillbaka till kartritandet, alltså.
Utspelet togs inte emot positivt. ”Linköping är regionens största stad och är även regionens geografiska centrum”, kontrade Lindvall. Ovidkommande argument, hette det 2011 - och är även så 2013, liksom det kommer att vara 2015. Tyngre väger i så fall omständigheter såsom att landstingsadministrationen och länsstyrelsen redan är placerade i Linköping.
Linköpings och Norrköpings gamla groll som letar sig upp till ytan när helst en konkurrenssituation dyker upp, är inte hälsosam. Ta flygplatsfrågan som exempel. Där har rivaliteten länge fått råda. Nu hävdas det att flygplatserna samverkar, Linköpings är inriktad på affärsflyg medan Norrköping har mer charter. Men samarbete är inte samma sak som anpassning till varandra.
Leder nu även frågan om huvudort i regionen till ytterligare osämja kommer förtroendet för gamla Fjärde storstadsregionen, numera East Sweden, att dala. Och inte från en särskilt hög nivå, kan tilläggas. För ökad trovärdighet måste den politiska ledningen inse att den enes bröd inte är förknippat med den andres död. Tvärtom. Norrköping borde välkomna arbetstillfällen i Linköping, och se möjligheter såsom att locka med en tillgängligare bostadsmarknad. Det förutsätter goda kommunikationer städerna emellan vilket är exempel på sådant som Lindvall och Stjernkvist borde uppta sin tid med. Inte prata som att Norsholmsbron ska brännas.