På bloggarna avslöjas vår tids skandaler. På Facebook startas vår tids folkrörelser. Sökmotorer som Google och uppslagsverk som Wikipedia har skapat en ny, mer demokratisk kunskapssyn.
Ja, så låter det åtminstone när omvärldsanalytikern Bengt Wahlström talar sig varm för internet som framtidens maktarena i sin nya bok Guide till det virtuella samhället (SNS Förlag). Som om demokratin plötsligt hade tagit ett jättekliv framåt.
Och naturligtvis har han rätt i mycket av det han säger. Nya grupper i västvärlden tycks ha fått större makt över hur problem formuleras och vad som debatteras tack vare internet. Ett exempel ur vardagen är när SVT:s Agenda samlar in tittarnas frågor per mejl och ställer dem till makthavare.
I många diktaturer har informationsmonopolet brutits i och med internets genombrott. Staten har inte längre total kontroll - även om länder som Kina och Iran gör sitt bästa för att behålla den.
Det finns alltså många skäl att känna sig hoppfull - men också att känna skepsis. Vem är det som får större möjlighet att påverka vem? Hur sker denna påverkan?
Det finns mycket kvar att lära inom det området, men det går ändå att försöka dra vissa slutsatser.
* Internet ger lobbyister ökade möjligheter att påverka samhällsdebatten genom olika typer av kampanjer där det är svårt att se vem som ligger bakom.
* De idéer som sprids på internet är inte alltid goda - eller demokratiska. Mycket tyder på att till exempel terrorister, förintelseförnekare och främlingsfientliga krafter har stärkts genom internet.
* Makt att påverka opinionen är inte samma sak som verklig makt. Det är svårt att jämföra den som skapar en protestgrupp på Facebook med våra folkvalda politiker som beslutar om lagar och skatter.
* Av de miljoner bloggar som finns i världen har endast ett fåtal haft verklig påverkan på debatten. Och det är fortfarande de konventionella medierna som sållar agnarna från vetet.
* Bara en liten andel av dem som använder internet är med och skapar opinion. Stora grupper, till exempel bland de äldre, står helt utanför. Det kallas för den digitala klyftan.
Det är ingen djärv gissning att de som syns och hörs mest på nätet tillhör samma välutbildade samhällsgrupp som också syns och hörs på andra arenor. Kanske kan man rent av tala om framväxten av en ny elit.
Vissa kommer att bemästra de enorma mängder information och de valmöjligheter som utvecklingen för med sig till sin egen fördel. Men många kommer att ligga och skvalpa i bakvattnet, eller rent av drunkna i informationsflödet.
Mer demokratiskt än så är kanske inte det nya it-samhället.
Internet är en - förhållandevis - ny arena. Det är sant att den arenan påverkar dynamiken när det gäller politik och opinionsbildning. Men grunderna har knappast förändrats.
Om någon hävdar att Facebook, Google och Second Life på något avgörande sätt har gjort demokratin bättre - eller sämre - finns det skäl att vara skeptisk.