"Bra för att va svensk" heter en satirisk låt av Magnus Uggla, om fenomenet att svenska filmer och artister bedöms efter en annan och snällare måttstock än utländska.
Nu har dock Sverige tröttnat på "bra för att va svensk"-mentaliteten. Här ska tas krafttag!
Schlagergeneralen Christer Björkman har en strategi för hur Sverige ska återerövra internationella topplaceringar i melodifestivalen: De svenska uttagningarna får en internationell jury, som ska öka vinstchanserna i Eurovisionsfinalen.
Samtidigt slickar de svenska idrottsförbunden och sportjournalisterna såren efter OS. Att Sverige blev utan guldmedalj ses som ett stort nederlag, men nu smids planer för ett bättre svenskt utfall i London 2012.
Och detta är väl okej. Vi är förvisso många som tycker att melodifestival och OS är underhållning som är roligt att följa oavsett hur det går för Sverige. Men så finns de som tar schlager och sport på blodigt allvar och som ser dåliga placeringar som nationella trauman, och den åsikten kan man också ha.
Utom när det handlar om skolan.
Utbildningsminister Jan Björklund (fp) har rullats i tjära och fjädrar i medierna de senaste dagarna. Orsaken är P1-programmet Kris i skolan? (23/8), där två indignerade reportrar anklagar Björklund för att ha ljugit om och svartmålat den svenska skolans tillstånd.
I programmet ställs uttalanden och debattartiklar från Björklunds tid som oppositionspolitiker mot utvalda uppgifter från tre internationella skolundersökningar.
Det är uppenbart för lyssnaren att Björklund har överdrivit vissa uppgifter. När Sverige har störst ordningsproblem av 20 undersökta länder har Björklund sagt att Sverige har världens största ordningsproblem, till exempel.
Men det är också uppenbart, för den lyssnare som tar del av källmaterialet på Sveriges Radios hemsida, att reportrarna hanterar materialet på ett tendentiöst sätt. Kärnan i kritiken handlar inte om att Björklund överdrivit uppgifter eller blandat ihop olika undersökningar, utan om att han har för höga mål.
Reportrarna hävdar att Björklund har fel när han säger att Sveriges resultat ligger långt ned i tabellerna. Vad som är "långt ner" är dock en fråga om ambitionsnivå.
Det är här radioprogrammet, och vänsterns hyllningar av det, blir "bra för att va svensk". För medan Björklunds belackare tycker att svenska placeringar mellan 6:e och 16:e av 30 länder bevisar att svensk skola är utmärkt, så är Jan Björklund oroad. Vänstern och public service-radion kritiserar alltså Björklunds höga ambitioner.
Men det är inte Björklund, utan s och LO, som brukar hävda att Sverige inte ska ha några okvalificerade jobb utan bara högavlönade och kvalificerade jobb. Då räcker det inte att skolan är 16:e av 30, och det duger inte att vara "bra för att va svensk".
De som nu kräver Björklunds avgång blundar för detta. De tycks nöja sig med att Sverige strävar efter förstaplatsen i schlager- och OS-tävlingar - på skolområdet är de nöjda med att vara medelmåttor.