STRIKTA KRAVspecifikationer och fortlöpande kvalitetsuppföljning. Det lovade Linköpingspolitikerna när de iscensatte privatiseringskuppen av äldreomsorgen. Politikernas löfte var substanslöst pladder. De så kallade entreprenörerna - företagen som med skattepengar som garanti tar över driften - utformar verksamheten som de själva vill. Kvalitetsbristerna - som uppmärksammats flera gånger i Corren det senaste året - beror till stor del på att bemanningen är snålare än snål. I förra veckan berättade Corren om Carl-Axel Nilsson, 80, som inte varit utanför dörren till sitt äldreboende på nitton dar.
Det aktuella äldreboendet drivs av företaget Kosmo. Företagets portalparagraf lyder: "Ksomo styrs av mänskliga värden. Våra ledord ´kropp och själ med omtanke´ gör att vi alltid eftersträvar högsta kvalitet på den vård, omsorg och service vi erbjuder. Hos oss är ´det lilla extra´en del av vardagen."
"Det lilla extra". Kyss mej. Kosmo har tidigare figurerat i mindre smickrande sammanhang. Corren berättade hösten 2007 om förhållandena vid Vifolkagården i Mantorp.
JAN-WILLY ANDERSSON (kd), äldreomsorgens ordförande i Linköping, fortsätter att sucka, stöna och beklaga. Hans kommentar i Corren den 22 augusti är så avslöjande och naiv att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Maud Weibäck, tillsynsansvarig på länsstyrelsen, talar klarspråk och säger som det är. Inte konstigt att flera allianspolitiker i Linköping, med Muharrem Demirok (c) i spetsen, vill skrota länsstyrelsen och dess fortlöpande tillsynsverksamhet. Sanningen är att den behövs mer än någonsin. Mest av allt behövs en ny politik som sätter den enskilde individen och inte enskilda aktiebolag i centrum. De senare har inget att klaga på. De är konkurrensutsättningspolitikens vinnare. Men de gamla, vem tillvaratar deras intresse?