Flexibilitet på arbetsmarknaden betyder trygghet för ungdomar. Dagens regelsystem skapar ingen flexibilitet.
Det förklarade ordförandena i de borgerliga ungdomsförbunden på DN Debatt för snart ett år sedan. Artikeln skrevs efter att tankesmedjan Den nya välfärden hade visat att nästan tre av tio ungdomar - 28 procent - mellan 16 och 24 år saknar arbete.
Budskapet var glasklart. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa. Vilket inte bara signalerar att unga inte behövs utan också riskerar att lägga grunden till ett permanent utanförskap.
Sedan dess har mycket hänt. Den borgerliga alliansen vann kampen om verklighetsbeskrivningen och fick väljarnas förtroende att få fart på Sverige igen. Det har bland annat resulterat i nystartsjobb i stället för plusjobb, en tjockare plånbok för alla som arbetar, sänkta arbetsgivaravgifter för unga, åtstramningar i a-kassan och gynnsammare villkor för småföretagare.
Allt detta är bra - men räcker inte för att bekämpa den skyhöga ungdomsarbetslösheten.
Om företagen ska våga anställa - och om de unga ska ha en ärlig chans när de tävlar med personer som har längre arbetslivserfarenhet - måste regeringen ha mod att storstäda på det arbetsrättsliga området. Och bejaka att många ungdomar hellre arbetar med sämre villkor än inte alls.
I annat fall skapas ingen framtidstro för dem som står utanför.
Självklart är det viktigt att inte behandla ungdomar som en homogen grupp. Just nu kämpar många företag för att knyta till sig "Mewe generationen" - unga individualister som ständigt är på jakt efter nya uppdrag och som värdesätter flexibilitet och ansvar betydlig högre än trygghet och bonus.
Förenklat kan man säga att 80-talisterna är en generation som gjort zappandet till livsstil. De är ombytliga. Har hela världen som spelfält. Tvekar knappast att skicka Jante ur landet. Men tyr sig mycket till den egna gruppen.
"Företagens utmaning att nyrekrytera har aldrig varit tuffare", skriver Veckans affärer i sitt senaste nummer. Tidskriften hänvisar till en internationell undersökning som visar att det blivit allt svårare att hitta personal med rätt kompetens - och att kampen om talangerna, som inte sällan föredrar att starta eget, är tuffare än någonsin.
"Ungdomar måste ha en dröm att tro på", påpekar ofta näringsminister Maud Olofsson (c) när hon tar sig friheten att ifrågasätta arbetsrätten. Bra så. Men ännu möter allt för många unga människor en arbetsmarknad dit porten är stängd. Och nästan allra värst är det i Motala.
Det kräver en förändring - i synnerhet om regeringen vill få fler unga att börja tro på framtiden.