Frågan väcktes på gårdagens morgonmöte med redaktionen.
Linköpingssonen Lars Winnerbäck är en av Sveriges mest framgångsrika artister sedan många år. Hans duett med Miss Li "Om du lämnade mig nu" har med sina 117 veckor med god marginal passerat tvåårsstrecket på Svensktoppen. Förra söndagen ökade rösterna från 287 till 303 och låten hamnade på fjärde plats. Även om de verkligt hårdföra fansen till Winnerbäck tycker att svensktoppsframgången mest är pinsam, så säger den något om den popularitet han vunnit.
Själv lyssnar jag gärna på honom, men är kluven till hans storhet. Medan detta skrivs lyssnar jag på hans senaste skiva "Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen". Titeln fångar egentligen det som får mig att spjärna emot: texter med poetisk kraft men alltid undanglidande, utan precision. Vadå ångrar mig? Ångra vad? Samtidigt tror jag att det är just där hans tonträff ligger. Han fångar en existentiell osäkerhet som många känner igen sig i. Hans styrka som artist är att han vågar framstå som osäker, reflekterande, rent av svag. Vilken annan rockstjärna gör det?
Nåväl, Lars Winnerbäck dominerade Corren igår. Nästan hela förstasidan och hela nyhetsuppslaget (A6-A7) där vi varje dag lyfter fram dagens viktigaste nyhet eller mest angelägna reportage.
På uppslaget efter fortsatte vi vår granskning av problemen för resenärerna på Stångådalsbanan och Tjustbanan. Varför ställs så många tåg in? Vem bär egentligen ansvaret för denna skandal?
Vår reporter skildrade en resa från Åtvidaberg till Linköping där representanter för Östgötatrafiken och Veolia mötte passagerare. Östgötatrafiken som äger tågen och Veolia som kör dem. Passagerarnas frågor och representanternas svar visade tydligt hur djupt samarbetssvårigheterna går. Och hur det drabbar de enskilda passagerare, som betalar 1 000 kronor i månaden för att få åka.
Ett viktigt reportage.
Hur kunde vi då välja att lyfta fram Lars Winnerbäck? En konsert är ju ändå bara en konsert medan tågen är ett samhällsproblem.
Att skapa en tidning är en verksamhet som saknar exakta regler. Det är en fråga om fingertoppskänsla. Att förstå vad läsarna är intresserade av, att skapa en blandning av högt och lågt, bygga en trygghet i en tidning som är igenkännbar dag efter dag - men som överraskar ibland. Trovärdig men lekfull och modig.
Visst är tågen ur ett samhällsperspektiv viktigare, men för många av Correns läsare är Lars Winnerbäck oerhört viktig. Viktigare än något tåg. Hans texter går rakt in i människors hjärtan och påverkar deras liv.
Därför var det självklart för mig att vi skulle lyfta fram hans två konserter i Linköping. Och jag är stolt över att vi i dag kan publicera en exklusiv intervju på kultursidan med den medieskygge artisten.
Nu drar han vidare på sin turné. Tågproblemen finns kvar.
Vi kommer fortsätta att skildra dem, det kan du lita på. Läs till exempel dagens huvudledare på sidan A2.
----
Hör gärna av dig om du har tankar om nyhetsvärdering.
ola.sigvardsson@corren.se