Fortsatt hög arbetslöshet, vikande sysselsättning, 25 000 sjukpensionärer, jobbflykt, eftersatta behov inom vård, skola och omsorg, växande öar av utsatthet och fattigdom.
Så beskrev jag Östergötland i en krönika den 10 juli. Intresserar det politikerna att deras län håller på att släpa efter, frågade jag. Riksdagsledamoten Linnéa Darell (fp) replikerade. Hon instämde i verklighetsbeskrivningen, men valde att reducera debatten om länets framtid till snäv partipolitik enligt maximen "Allt är sossarnas fel". Socialdemokraterna Eva Joelsson, Lena Micko och Mats Johansson, samtliga Linköping, värjer sig mot verklighetsbeskrivningen och tycks uppfatta mina slutsatser som en personlig förolämpning. Enligt s-trion är allt frid och fröjd. Mjärdevi växer och Linköping har ett lag i fotbollsallsvenskan (damer).
Det mest anmärkningsvärda med Joelssons/Mickos/Johanssons inlägg i Corren är att de tre socialdemokraterna så konsekvent avstår från att beröra politikens fördelnings- och rättvisedimension. Den existerar inte i deras föreställningsvärld.
Samma dag som deras senaste "hurra-vad-allt-är-bra"-artikel återfinns i Corren, publiceras en artikel som berättar hur ohälsotalen fortsätter att öka i Linköping. Länsarbetsnämndens senaste rapport bekräftar vad jag skrev i juli, dvs att "Östergötland tillhör de län som redovisar den lägsta sysselsättningsfrekvensen och den högsta öppna arbetslösheten". "Linköping är en tillväxtkommun", rabblar Joelsson, Micko och Johansson. Visst, men var det verkligen så det var tänkt. Att tillväxten skulle bli ett mål i sig, isolerat från allt vad välfärdspolitiska ambitioner heter. I så fall behövs ju inga politiker.
Snacka om slöseri!
408 000 förtidspensionärer. Statistiska centralbyråns senaste statistik över antalet förtidspensionärer visar på ett monstruöst slöseri med mänskliga resurser och statens pengar, och inte nog med det: Ökningen av antalet förtidspensionärer har fortsatt sedan 1997, utan att någon har rört ett finger för att sätta stopp för vansinnet. Så länge de långtidssjukskrivna förvägras rätten till effektiv rehabilitering fortsätter antalet förtidspensionärer att öka.
Carl Bildts regering 1991-1994 drog in statens pengar till företagshälsovården och försämrade fackens möjligheter att bedriva ett aktivt arbetsmiljöarbete. Det är en viktig delförklaring till den explosionsartade ökningen av antalet förtidspensionärer.
Föredömet Tyskland
Svenskarna måste göra som tyskarna och arbeta mer för samma lön, sa ABB-chefen Sten Jacobsson under industrisemestern. Jacobsson hänvisade till uppgörelser som Siemens och Daimler-Chrysler träffat med facken. Borgerliga politiker och ledarsidor samt näringslivsfolk i Sverige spann lystet vidare på Jacobssons resonemang. Avtalen i Tyskland framställdes som glittrande föredömen.
Men vad säger uppgörelserna, egentligen? Veckoarbetstiden ska visserligen förlängas, från 35 timmar till 40, men inte utan motsvarande lönekompensation, och vidare innehåller avtalen så kallade jobbgarantier. De 160 000 anställda vid Daimler-Chrysler garanteras jobb till 2012. Facken drev också igenom kraven på nej till fortsatt outsourcing, sänkningar av chefslönerna och investeringsgarantier.
Om jobbgaranti eller sänkta chefslöner sa Jacobsson ingenting när han lyfte fram uppgörelserna i Tyskland.
Till sist (snart är det jul!):
I dag om fyra månader är det julafton och jag läser den senaste utgåvan av Fantomens Jultidning och tänker att nästa år kommer Tomten säkert släpande med en Impala 59:a och originalutgåvan av Dan Anderssons "Svarta ballader". Nån gång på 80-talet fick jag för mig att köpa julklappar i god tid. De första införskaffades i april. Två böcker. När jag åtta månader senare skulle slå in dem i socialistrött julpapper (tomten och Karl Marx - så lika de är!) hittade jag dem inte. Sen dess köper jag julklapparna sent.
Hur mycket julpapper går det åt för att slå in en Cheva Impala från 59?
TORBJÖRN GUSTAVSSON