Vid en presskonferens 1 mars medger USA:s dåvarande försvarsminister Robert Gates och amiral Mike Mullen att de inte har några bekräftelser på att Muammar Gaddafi skulle ha använt stridsflyg mot befolkningen. Amnesty International och International Crisis Group, två etablerade organisationer, kan inte heller belägga flyganfall och folkmord.
Vidare är idén att förhandlingar var omöjliga närmast löjeväckande. Före februari i år förhandlade åtskilliga regeringar med Gaddafis regim, däribland Sveriges. Men självklart spelar fakta en underordnad roll när Correns ledarskribent kommer till diskussionen beväpnad med en fanatisk övertygelse om krigets undergörande verkan.
Joakim Bröms
Frilansjournalist
Corren svarar:
Joakim Bröms höjer perspektivet i debatten till att handla om krig i allmänhet. Vår ledare diskuterade den FN-sanktionerade insatsen i Libyen, som till en början hade brett stöd i Sveriges riksdag. Sedan dess har framför allt Vänsterpartiet men senast också Miljöpartiet backat.
Corren lider inte av någon "fanatisk övertygelse" om att krig alltid är rätt väg att gå. Tvärtom. En väpnad konflikt ska alltid ses som en sista utväg för att skydda en civilbefolkning.
Men att som Joakim Bröms efterlysa dialog i ett läge där Gaddafi hotar att krossa sin befolkning (det hotet sändes i tv så det kan Joakim Bröms knappast kringgå), känns inte verklighetsförankrat.
Correns ledarredaktion