Moderaterna har inlett sin kampanj inför valet till EU-parlamentet. Kampanjen blir en uppvisning i hyckleri. EU skall vara starkt men på begränsade områden, säger moderaterna. Det är ett försök att fånga upp den numera mycket stora euroskepsis som finns i de moderata leden.
Partiets förstanamn Gunnar Hökmark har till och med betecknat sig som "EU-kritiker". Det är ett svårslaget rekord i hyckleri.
I alla viktiga avseenden bejakar moderaterna, liksom alla andra ja-partier, ivrigt maktförskjutningen från Sverige till EU. Det handlar om allt ifrån EMU till en överstatlig utrikes- och försvarspolitik.
En moderat huvudfråga i valet blir att verka för mer överstatlighet på det rättsliga området. Det heter att bekämpning av brott över nationsgränserna skall bli "effektivare". Moderata väljare antas ju särskilt gilla "lag och ordning", så de förväntas köpa den överstatlighet som partiet säljer in med argumentet att det skall bli mer lag och ordning också på EU-nivå.
Självklart skall EU-länderna samarbeta för att bekämpa brottslighet. Men nyckelordet är "samarbete"; det betyder att man inte upprättar och förstärker en överstatligt polisiär ordning.
Det andra benet i den moderata taktiken för att sälja in mer eurocentralism är att vädja till de borgerliga instinkterna. Ett borgerligt dominerat EU-parlament blir en motvikt mot den socialdemokratiska regeringen på hemmaplan, säger Fredrik Reinfeldt. "Hellre Brysselmakt än sossemakt", har ju varit en borgerlig och i synnerhet moderat ledstjärna i många år.
Precis som socialdemokraterna försöker moderaterna göra valet till ett vänster-högerval. Hyckleriet är därmed satt i system. Den avgörande konfliktlinjen i EU-parlamentet löper mellan de ganska svaga rösterna mot ökad EU-centralism och den förkrossande majoritet som vill ha ett ännu mäktigare EU.
Moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna ingår alla i koalitionen för mer makt till Bryssel. Men dessvärre får vi en valrörelse som kommer att präglas av lurendrejeri, där partietablissemangets enighet i EU-politiken döljs.