Det sa förre nÀringsminister Maud Olofsson i SR:s Ekot om statliga Vattenfalls ökÀnda NuonaffÀr 19/2 2013. "Jag hade ingen kÀnnedom", sa finansminister Anders Borg i KU 15/4 2014. "Jag hade ingen information", sa statsminister Fredrik Reinfeldt i KU 17/4 2014. "Finns ej skÀl att sÀga nej till affÀren", skrev departementstjÀnstemÀn i en promemoria efter ett möte om Vattenfalls Nuonköp med Reinfeldt och övriga allianspartiledare den 11/2 2009.
Promemorian "Äterspeglar inte hur beslutsfattandet har skett", invÀnde Reinfeldt sedan i KU. Till detta kommer förstÄs Maud Olofssons vÀgran att sjÀlv vittna i KU, samt hennes redan herostratiskt ryktbara kamikazeframtrÀdande i SVT:s Aktuellt den 20/5, dÀr hon Ätta gÄnger duckade för frÄgan om hon informerat Reinfeldt eller inte. Summan Àr allt Àn vacker. NÄgon mÄste rimligen fara med osanning och Alliansens bedrövliga hantering av hela Nuonhistorien stÀrker inte direkt regeringens aktier inför riksdagsvalet. Oppositionen har givetvis skadeglatt tagit tillfÀllet iakt att springa Àrevarv pÄ den offentliga debattarenan. S intog en stenhÄrd kritisk linje i samma ögonblick det stod klart att Vattenfalls rekordförvÀrv av det hollÀndska energibolaget visade sig vara en rekordflopp. I februari 2013 krÀvde Magdalena Andersson upprört att regeringen skulle redovisa sitt beslutsunderlag för affÀren som kostat skattebetalarna mÄngmiljardbelopp i förluster. NÄgra mÄnader dÀrefter drÀmde Stefan Löfven till med anklagelsen: "Det luktar vÀldigt illa om det hÀr, det mÄste redas ut". Javisst. Men bakgrunden Àr inte smickrande för Löfvens parti heller.
Det var under Göran Perssons S-regering som Vattenfall gavs klartecken för sina expansiva uppköpsĂ€ventyr pĂ„ kontinenten med skattebetalarnas pengar. NĂ„got som Riksrevisionen hissade varningsflagg för i en rapport 2004: âVattenfalls investeringar i Tyskland innebĂ€r en markant förĂ€ndring av bolagets tidigare verksamhetsinriktning och strategi samt ett i vĂ€sentliga delar Ă€ndrat ekonomiskt risktagande i förhĂ„llande till tidigare".
Vid upprepade tillfÀllen kritiserades S-regeringen för slapp Àgarstyrning av Vattenfall i KU. Det var Vattenfalls styrelse, dÀr hÀlften av ledamöterna var utsedda av Persson och dÀr bland andra hans tidigare nÀringsminister Anders Sundström (S) ingick, som beslutade att köpa Nuon 2009. Det Àr styrelsen som bÀr huvudansvaret, Àven om Alliansregeringen sjÀlvfallet har sin del i soppan.
Men det har Àven S, som de facto vÀlkomnade den ödesdigra jÀtteaffÀren pÄ nÀrmare 100 miljarder kronor. "EnergiomrÄdet handlar om vÀldigt stora investeringar. Sett i det ljuset Àr det inte för stora summor", sa Alf Eriksson, S-ledamot riksdagens nÀringsutskott, nÀr det begav sig.
Detta förtar inte Alliansens synder. Men intrycket av sjÀlvrÀttfÀrdigt hyckleri om NuonaffÀren frÄn Socialdemokraternas sida gör knappast saken bÀttre. LÀxa: staten ska inte Àga bolag.